Hetäria

Hetäria, heteria l. hetairia (Grek. hetairia, kamratskap, förening, klubb). 1. I det forna Grekland en förening af likatänkande till ömsesidigt understöd. I de demokratiska staterna utöfvades under politiskt upprörda tider ett stort och ofta förderf bringande inflytande af såsom hemliga förbund organiserade hetärior, hvilkas uppgift var att bekämpa demokratien. Så var t. ex. i Athen under det peloponnesiska krigets tid (431 --404 f. Kr.) förhållandet med de oligarkiska hetäriorna, hvilka 411 omstörtade den demokratiska författningen och 404 genom förrädiska förbindelser med Sparta medverkade vid upprättandet af de "trettio tyrannernas" regemente.-- 2. I nyare tider har ordet användts som namn på några grekiska samfund af dels literär, dels politisk art. I synnerhet hafva ett par hetärior blifvit namnkunniga, den af skalden Rhigas på 1770-talet stiftade politiska hetärian och hennes fortsättning, hvilka arbetat för den grekiska nationalitetens pånyttfödelse och frihet, den 1814 bildade Hetairia ton filimon ("Filikerna" l. "Brödraförbundet") och Hetairia ton filomuson ("Filomusernas samfund"), som stiftades 1812. (Se Grekland, sp. 1540 o. f.) "Filomusernas samfund" växte snart till ett stort förbund af mer än 80,000 medlemmar, bland hvilka voro furstar, statsmän och lärde af alla nationer. Den stiftade och underhöll tvänne läroanstalter, den ena i Athen, den andra i Milias i Tessalien. Vid grekiska frihetskrigets utbrott upphörde hetärian 1821, men återupplifvades 1824. Dess verksamhet upphörde emellertid å nyo vid konungariket Greklands upprättande (1832), om icke tidigare.