Heurlin [hör-]. Kristofer Isak, biskop, statsråd, född d. 25 Okt. 1786 i Åseda socken, Kronobergs län, blef student i Lund 1804, promoverades 1808 till filos. magister samt utnämndes 1809 till docent i romerska literaturen, 1810 till docent i matematik och 1813 till adjunkt i ekonomi. H:s akademiska bana, som förde honom i nära beröring med Tegnér, Agardh m. fl., blef emellertid ej långvarig. För att vinna sin utkomst måste han beträda den presterliga vägen och aflade 1813 pastoralexamen. 1815 utnämndes han till adjunkt vid Vexiö gymnasium, men förordnades redan i början af 1816 att förestå den filosofiska lekturen vid samma läroverk och utnämndes s. å. till lektor samt konsistorienotarie. Såsom skolman intog han en särdeles framstående plats, och äfven i konsistorium förstod han att göra sig gällande såsom ett kraftigt stöd åt den dåv. stiftsstyresmannen biskop L. Mörner. 1822 erhöll H. Tolgs pastorat i Vexiö stift och blef 1825 kontraktsprost i Norrvidinge kontrakt. 1827 valdes han af Vexiö stift till medlem af statsrevisionen, och till hennes hofsamma hållning trots flere hetlefrade oppositionsmäns (K. H. Anckarsvärds, G. Adlersparres) yrkanden i en motsatt riktning bidrog H. i högst väsentlig del. Nästan enhälligt valdes H. derefter af sitt stift till ombud vid 1828 års riksdag, i hvars statsutskott han spelade en framstående rol. Medan riksdagen pågick, utnämndes han (1829) till domprost i Vexiö och kort efter dess slut (1830) till teol. doktor. Det politiska anseende H. förvärfvät skaffade honom 1832 och 1837 åter plats i statsrevisionen samt 1834 ledamotskap vid riksdagen och dess statsutskott samt fäste vid honom regeringens synnerliga uppmärksamhet. Medan underhandlingen om H:s inträdande i regeringen pågick, utnämndes han 1838 till biskop öfver Visby stift samt förordnades derefter s. å. till statssekreterare vid ecklesiastikexpeditionen. H. kom icke att stå på god fot med oppositionen. Till följd af sina förmedlande åtgärder misstänktes han -- ehuru med orätt -- för opålitlighet, och hans i sammanhang med statsrådets ombildning 1840 skedda afgång från statssekreterareplatsen helsades derför af oppositionen såsom en partiel seger. Till en del af motvilja för en vistelse på Gotland tog H. derefter ett ovanligt steg: han afsade sig biskopsämbetet och sökte Fellingsbro indrägtiga pastorat i Vesterås stift. Han fick det 1841 och utnämndes s. å. till ordensbiskop i survivance samt öfverhofpredikant. Helt oväntadt utnämndes han sista dagarna af 1842 till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, men nödgades 1844, sedan Oskar I bestigit tronen, såsom ej tillräckligt liberal taga afsked från detta ämbete samt stod då utan plats (i sammanhang med sin utnämning till statsråd hade han nämligen tagit afsked från pastoratet), men ledamotskap i kyrkolagskomitén och Riksgäldskontoret (1845--46) gaf honom tills vidare sysselsättning. 1846 utnämndes han emellertid till kyrkoherde i Karlshamn och 1847, sedan han af stiftets prästerskap nästan enhälligt uppförts i första förslagsrummet, till biskop i Vexiö (efter E. Tegnér). Såsom biskop bevistade H. riksdagarna 1847--48, 1850--51 och 1853--54 (vid de två sista var han ledamot af statsutskottet, vid den sista vice talman i presteståndet). 1859 utnämndes han till ordensbiskop. Död i Vexiö d. 12 Mars 1860. Sedan 1839 var H. ledamot af Vetenskapsakademien. -- H.
var mera en statens än en kyrkans man. "Såsom statsman hörde han må hända icke till de stora karaktererna", säger en omdömesgill tecknare af hans lif (H. Reuterdahl), "men han var klok, omtänksam och fyndig".