Hierapolis ("helig stad"), grekiskt namn på flere städer i forntiden. 1. Stad i Syrien omkr. 25 km. s. v. från Eufrats förening med Sadjur. Staden var af naturen starkt befäst och hade stor vigt såsom handelsstad till följd af sin plats vid den stora stråkvägen mellan norra Syrien och Mesopotamien; särskildt utgjorde bomull och silke en vigtig handelsvara. Stadens äldsta grekiska namn var Bambyke. I H. hade den syriska gudinnan Atargatis, af grekerna kallad Derketo, ett af sina ryktbaraste tempel, hvilket af Crassus plundrades på sina rika skatter (53 f. Kr.). Seleucus I (i 4:de årh. f. Kr.) gaf staden dess grekiska namn. Under Diocletianus eller Konstantin (början af 4:de årh. e. Kr.) blef H. hufvudstad i den nya prov. Euphratensis. Redan på 500-talet var staden förfallen. Den återuppbyggdes och befästes af Harun-er-rasjid (786--809). Ruiner af densamma finnas vid Bujulk
Membedj och hafva beskrifvits af bl. a. F. R. Chesney. -- 2. Stad i Frygien, vid Lykos' och Meanders förening. Dess anseende som helig ort grundade sig på dess varma källor och en grotta, Plutonion, från hvilken farliga dunster uppstego. Bland gudomligheter, som der dyrkades, var Cybele en af de förnämsta. Paulus grundade en kristen församling i H. (Kol. 4: 13). Ruiner af staden (teater, bad m. m.) finnas vid det nuv. Pambuk Kalessi.