Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Hildebrandslied

Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 1225–1227 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hildebrandslied [-lid] 1. sången om Hildebrand och Hadubrand, det äldsta befintliga fragment af den tyska hjeltesagan, från slutet af 700-talet, skildrar i allitererad versform tvekampen mellan den åldrige Hildebrand och hans son Hadubrand. Se Hildebrand, Nord. mytol., och Fornhögtyska, sp. 43. Hildebrandslied har utgifvits af W. Grimm ("De Hildebrando, antiquissimi carminis teutonici fragmentum", 1830), Sievers (fotografiskt facsimile) m. fl.

1. Hildebrandsson, Hildebrand, musikalisk skriftställare, broder till riksantikvarien B. E. Hildebrand (se Hildebrand 1), f. 1791 på Flerohopps bruk i Kalmar län, tog hofrättsexamen i Upsala 1811 samt blef 1814 fänrik och sedermera kapten vid Värmlands regemente. 1819--48 var han adjutant hos kronprinsen, sedermera konung Oskar I. Död 1858. H. utgaf "Läsning uti musikaliska ämnen" (1827--29) och skref Om kyrkomusiken i Sverige (1857) äfvensom flere uppsatser i "Ny tidning för musik" (1853--57). Åtskilliga sånger af honom

lära finnas i manuskript. 1851 vann H. Svenska akademiens 2:dra pris för svar på frågan: "Är icke känslan af det sköna till sin grund religiös?" A. L.

2. Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, universitetslärare, meteorolog, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 19 Aug. 1838, blef student i Upsala 1858, studerade fysik under A. J. Ångström och var 1865--69 amanuens vid Fysiska kabinettet. 1866 blef han filos. doktor och docent i fysik, föreläste 1868--77 detta läroämne vid Ultuna landtbruksinstitut och utnämndes 1874 till e. o. adjunkt i meteorologi och chef för observatoriets meteorologiska afdelning samt 1878 till e. o. professor och föreståndare för det nyupprättade meteorologiska observatoriet. -- Redan 1865 hade H. deltagit i det då af R. Rubenson påbegynta ordnandet af den meteorologiska verksamheten vid Upsala observatorium, och 1869 företog han en resa till Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, England och Norge för att studera organisationen af den meteorologiska verksamheten. Reseberättelsen, Om organisationen af den meteorologiska verksamheten i utlandet, samt förslag till dess ordnande i Sverige (Ups. univ:s årsskr., 1870), lades till grund för upprättandet af det meteorologiska institutet i Köpenhamn (1871), och äfven den meteorologiska centralanstalten i Stockholm inrättades (1872) i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag. I Frankrike (sedan 1864) och i Norge (sedan 1867) studerades åskvädren på ett stort antal stationer enligt af Le Verrier fastställda formulär. 1870 väckte H. i länens hushållningssällskap förslag om upprättandet af dylika stationer i Sverige, hvarvid äfven de för detta land lika vigtiga frostnätterna samt isförhållandena i sjöar och strömmar skulle iakttagas. Inom tre månader voro omkr. 400 stationer i hela landet anordnade, och iakttagelserna infördes på kringsända formulärblanketter, hvilka på bestämda tider åter inskickades ifyllda till Upsala. Detta observationssystem upprätthölls af H. under elfva år, till dess arbetet med början af 1882 enligt öfverenskommelse öfvertogs och fortsattes af meteorologiska centralanstalten i Stockholm. De insända iakttagelserna hafva bearbetats och utgifvits i ett stort antal afhandlingar, författade dels af H. sjelf, dels af andra personer, enligt hans anvisningar. Separataftryck af dessa afhandlingar hafva på observatoriets bekostnad utdelats till observatörerna samt bidragit till spridande af kännedom om och intresse för den meteorologiska forskningen hos allmänheten. 1873 ordnade H. ännu ett observationssystem, för undersökningen af de öfre luftströmmarnas rörelser, hvilka bestämmas genom iakttagelser af fjädermolnens gång på ett antal stationer i olika delar af landet. Resultaten, som voro af vigt för studiet af stormarnas natur, offentliggjordes i Essai sur les courants supérieurs de l'atmosphère dans leur relation aux lignes isobarométriques (Acta soc. reg. Ups., 1874). Detta arbete vann så stort erkännande, att redan samma år stationer för dylika iakttagelser upprättades i nästan alla europeiska land, hvilka stationer insände sina rapporter direkt till Upsala. De vunna resultaten bekräftades ytterligare genom den bearbetning af detta stora material, som utgafs med statsbidrag: Atlas des mouvements supérieurs de l'atmosphére (1877). För öfrigt har H. egnat sina krafter åt ordnandet af den meteorologiska institutionen i Upsala, hvilken numera kan anses jänmbördig med de förnämsta dylika i utlandet. Utom ofvannämnda arbeten har han författat Sur la classification des nuages (med fotografier öfver molnformerna af H. Osti; utg. 1879 på Letterstedtska föreningens bekostnad), Några blad ur vår tids meteorologi (1881; i serien "Ur vår tids forskning"), Observations météorologiques faites par l'expédition de la Véga (i "Vega-expeditionens vetenskapliga arbeten", 1882) och ett stort antal i in- och utländska tidskrifter offentliggjorda vetenskapliga afhandlingar i meteorologi och fysik. -- H. är, sedan 1876, ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala och, sedan 1880, hedersledamot af Meteorological society i London.