Hiller

Hiller, Ferdinand von, tysk musiker, f. Frankfurt a. M. 1811, lärjunge af A. Schmitt, Vollweiler och Hummel, vistades 1828--35 i Paris, hvarest han nära umgicks med Cherubini, Rossini, Chopin, Liszt, Meyerbeer och Berlioz, fungerade såsom lärare vid Chorons musikinstitut samt gjorde sig, på konserter med Baillot, känd såsom pianist och specielt Beethovenspelare. 1836 dirigerade han Cäcilienverein i Frankfurt, 1839 uppförde han i Milano med föga lycka sin opera Romilda, och 1840 fick han i Leipzig med framgång uppfördt oratoriet Die zerstörung Jerusalems (hans förnämsta verk). H. studerade 1841 i Rom under Baini kyrkliga klassiker, anförde 1843--44 Gewandhauskonserterna samt blef 1847 "städtischer kapellmeister" i Düsseldorf och 1850 uti Köln, hvarest han alltsedan såsom dirigent, konservatoriidirektor, pianist och komponist varit vestra Tysklands mest firade musikaliska notabilitet. H. kan i viss mån jämföras med Spohr, såväl uti omsorgen att upprätthålla ädel och gedigen musik gent emot den ytliga eller bisarra som ännu mera i egenskap af utlöpare från ett klassiskt tidehvarf midt uti ett romantiskt. Af detta tager han lifligt intryck, utan att dock förstå dess modernaste reformsträfvanden, hvarför H. ock är häcklad af wagnerianerna och af den nytyska skolan i allmänhet. Hans nära 200 tonsättningar röja formsäkerhet och harmonisk elegans om än icke egentligt geni; de utgöras af operor (Der traum in der Christnacht, Konradin), oratorier (Saul), kantater (Lorelei, Prometheus, Rebekka), motetter (Super flumina), körer samt en mängd kompositioner för piano, stråkinstrument äfvensom orkester. Mera varaktig betydelse torde H. få såsom spirituel och finbildad skriftställare. Han har bl. a. utgifvit: Die musik und das publikum (1864), Aus dem tonleben unserer zeit (1867--71), Musikalisches und persönliches (1876), F. Mendelssohn-Bartholdy (1876) och Künstlerleben (1880). A. L.