Hippotragus (af Grek. hippos häst, och tragos, bock) l. Hästantilopslägtet, zool., hör till familjen antiloper, Antilopidae, inom ordningen boskapsdjur, Pecora. Det har erhållit sitt namn af den stora nackoch halsman, hvarmed arterna äro utrustade. Hornen, hvilka hos ena arten tillkomma båda könen, men hos den andra blott bockarna, böja sig i en enkel båge bakåt och äro nästan ända till den släta spetsen försedda med skarpa ringar. Öronen likna åsnans; halsen är kort och tjock, bålen högre öfver bogarna än öfver länden och svansen lång med tjock hårtofs. -- Skimmelantilopen l. Bastardgemsbocken, H. leucophaeus, blir nära 2,25 m. lång och 1,6 m. hög öfver bogarna samt är till färgen gulaktigt hvit, med rostfärgad skiftning. Enstaka djur äro isabellgula, med dragning i roströdt eller blekgrått; andra äro färgade som åsnan. Honan saknar horn, men har samma färg som hannen. Sannolikt var den i äldre resebeskrifningar från södra Afrika omnämnda "blåbocken" endast en lifligt färgad hanne af denna art. En annan till samma slägte hörande, knappt mindre art är Svarta hästantilopen. H. niger, hvilken är till färgen glänsande svart, här och der skimrande i mörkt rödbrunt. -- Det inre Afrika norr om Kapkolonien är hästantilopernas egentliga hemland; i nordöst räcker deras utbredningsområde till Atbara, i nordvest till Senegal och Gambia. De bebo bergstrakter och lefva i små flockar. C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hippotragus
Ämne: Däggdjur: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 1267 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗