Hispaner (Lat. Hispani) kallades af romarna Pyreneiska halföns inhemska befolkning. Denna
utgjordes af iberer och kelter. De förre synas hafva varit den äldre befolkningen, som dels undanträngts af, dels blandat sig med kelterna, hvilka invandrat från Gallien. Namnet keltiberer på en talrik och krigisk folkstam i halföns mellersta del häntyder på denna blandning. Genom feniciska och grekiska nybyggen vid halföns södra och östra kuster spred sig tidigt en viss civilisation i dessa trakter, medan deremot barbariet länge förblef herskande i de inre delarna af landet. Tapperhet och ridderlighet voro i allmänhet utmärkande drag i det hispaniska folklynnet. Hispanerna voro, liksom gallerna, delade i en mängd af hvarandra oberoende fylken, som ofta lågo i krig med hvarandra. Detta underlättade deras underkufvande först af kartaginenserna (åren 237--221 f. Kr.), sedan af romarna, som dermed gjorde början under andra puniska kriget (218--201 f. Kr.), men först efter långvariga och hårdnackade strider, i synnerhet med lusitanerna, under Viriathus, och med Numantia, omsider lyckades underkufva och till största delen romanisera halfön (omkr. 133 f. Kr.). I de baskiska provinsernas bergstrakter har dock till våra dagar den iberiska urbefolkningen bibehållit sitt högst egendomliga språk och sin nationalitet. (Jfr. Basker.) S. F. H.