Hjelmaren

*Hjelmaren. Sjöns vattenområde är något öfver 4,000 qvkm., hvaraf 1,300 qvkm. komma på Svartåns och 700 qvkm. på Teljeåns. Största delen deraf, den s. k. Hjelmaredalen, utgöres af en nästan oafbruten slätt, som endast obetydligt höjer sig öfver derinom befintliga sjöar och vattendrag; stora fält, hvilka hafva sina höjdlägen inom gränserna for vattenvariationerna i närliggande vatten, lida tidtals af öfversvämningar. Före sänkningen hade sjön vid högflod, då bl. a. hela Qvismaredalen var öfversvämmad, en vattenyta af 653 qvkm., vid lågvattenstånd af endast 495 qvkm.; skillnaden, öfver 15,000 har, utgjordes till öfvervägande del af gräsbärande ängar, bestående af djup mylla på lerbotten. Genom sjösänkningar, invallningar och strömrensningar inom vattenområdet torrlades under årtiondena före 1875 omkr. 9,500 har. Under de två sista årtiondena har sjelfva H. sänkts och reglerats. Det gällde dervid att vinna sankmarkernas torrläggning, segelledens bibehållande vid oförändradt djup och vattenverkens bibehållande vid deras förut innehafvande förmåner rörande vattentillgång i Eskilstunaån. Ett af strandegare bildadt bolag erhöll 1865 af K. M:t tillstånd att, i enlighet med ett af J. A. Sundmark och C. A. Olivecrona utarbetadt förslag, med ombyggnad af öfre delen af Hjelmare kanal och bibehållande af 2 m. segeldjup derstädes och i sjöns vigtigaste farleder, sänka sjön 1,73 m. under medelhöjd. Fastställelse å arbetsplanen erhölls 1877, riksdagen beviljade s. å. ett lån å 2 mill. kr. och arbetet tog s. å. sin början. Flere samverkande omständigheter gjorde det emellertid omöjligt att följa den fastställda planen. Nya planer fastställdes af K. M:t under fortgången af arbetet, som afslutades 1888. Segelledens fördjupning pågick 1878–84, Hjelmare kanal ombyggdes vintern 1879–80, i Eskilstuna ström nedanför regleringsdammen vid Tyskhyndevadsfallet utfördes arbetet med strömrensning och ombyggnad af dammar sommaren 1880. Det långsammaste och dyraste arbetet, Qvismaredalens torrläggning medelst en öfver 20 km. lång kanal längs den gamla Teljeån, med i medeltal 17 m. bottenbredd och 3,8 m. djup, pågick 1879–87. Sjelfva sänkningen af H:s vattenyta verkställdes småningom under arbetets gång 1882–85. Hela den vunna arealen beräknas till 18,721,5 har, hvaraf 15,129,5 har torrlagda ängsoch mossmarker samt 3,592 har landvinningar och sjöslåtter. Af detta komma 14,223,7 har på Örebro län, återstoden på Södermanlands län. I direkta utgifter kostade sänkningen 2,945,738 kr., hvartill komma 1,133,023 kr. i räntor under arbetstiden. Bolagets lån af staten, hvilket 1896 utgjorde 2 mill. kr. i kapital och 850,000 kr. i räntor, skall genom annuiteter vara inbetaldt 1938. Resultatet af sjösänkningsföretaget, det största och mest kombinerade i Europa, har visat sig fullt tillfredsställande, ehuru kostnaderna betydligt öfverstigit jordens vanliga saluvärde. Jfr tidskriften »Ymer» 1886: »Sjöarna Hjelmarens och Qvismarens sänkning» af P. Laurell (arbetschef vid företaget).