Höfeber

Höfeber, höastma, sommarkatarr l. Bostocks sjukdom, Catarrhus cestivus, med., en först af den engelske läkaren Bostock (1819) upptäckt, sedermera mest i England och Amerika vanligen samtidigt med första eller andra höskörden iakttagen egendomlig katarral affektion af näsans, ögonens, svalgets, strupens och luftrörens slemhinnor. Landtfolk, som sysselsätter sig med höbergning, angripes sällan af sjukdomen, ofta deremot personer ur de icke kroppsarbetande klasserna och stadsinnevånare vid tillfällig vistelse på landet. Man trodde först, att katarren föranleddes af vissa luktande ämnen hos gräs och hö, såsom kumarinet hos Anthoxanthum odoratum, benzoesyra, ozon. Senare forskningar, i synnerhet Blackleys, hafva dock ådagalagt, att det i luften kringsväfvande frömjölet eller pollenkornen af åtskilliga blommande växter, i synnerhet gräsarter, cerealia, t. ex. råg, äro den egentliga orsaken, och att olika individers mottaglighet är högst olika. Somliga kunna icke närma sig ett blommande rågfält eller en doftande äng, utan att angripas, och hos sådana personer återkommer katarren lätt vid minsta anledning. Katarren är ganska envis, räcker ofta i veckor och medför icke blott en lindrig feber, rinnande näsa och ögon, heshet och hosta, utan stundom äfven häftiga astmatiska anfall. Medel att förkorta katarren finnas knappast, sedan pollenkornen innästlat sig på slemhinnorna. Den kan endast förekommas genom att undvika sådana ställen, der frömjöl sväfvar i luften. På sjön är man mest säker, och ombyte af vistelseort är vanligen nödvändigt. F. B.