Högsäte

Högsäte (Fornnord. hasæti l. öndvegi) kallades de förnämsta hedersplatserna i de gamla nordboarnas boningshus eller skåle (Isl. skali). Midt på bänken utmed den norra långväggen var det förnämsta högsätet, der husfadern hade sin plats; midt emot på södra långbänken var ett annat högsäte, som anvisades åt den förnämste gästen. Öfriga platser ansågos i samma mån hederligare, som de voro närmare intill högsätet. Ofta var detta så bredt, att två personer rymdes deri; så sutto t. ex. Harald Grenske och Sigrid Storråda i samma högsäte, likaså Sigurd Jorsalafare och hans drottning. Detta kallades att sitta i samsäte. Framtill å konungarnas högsäten fanns det ofta en eller flere fotpallar (fötaskör) eller afsatser, på hvilka konungasönerna och jarlarna plägade sitta. Högsätena pryddes med två stora trästolpar framtill vid hvar sitt hörn; dessa pelare eller stolpar (öndvegissulur) ansågos för familjens helgedom och voro prydda med utskurna bilder af husets skyddsgudar (skurðguðar). Vid utvandringen till Island plägade norrmännen taga med sig dessa pelare och kasta dem i vattnet, då de nalkades isländska kusten, samt togo sig sedan bostad vid det ställe, der stolparna flöto i land. Under Olof Kyrres tid (1067-93) vidtogos åtskilliga förändringar i den förut vanliga inredningen af konungahallen. Bland annat flyttade han högsätet från långbänken till gafvelbänken, der förut qvinnorna hade haft sin plats, och denna förändring vann småningom allmän efterföljd. Th. W.