Hosius

Hosius. l. Osius, kyrkolärare, f. 256 i Cordova, blef i slutet af 200-talet biskop derstädes samt 313 kejsar Konstantins hofprest och gunstling. Under kyrkomötet i Nicaea (325) begagnade han hela sitt inflytande hos kejsaren för att vinna denne för den athanasianska åsigten; och medelst kejsarens auktoritet utöfvade han sedan ett så starkt tryck på de biskopar, som ännu ej hade någon utpräglad egen mening i frågan om Kristi gudom, att han hade en ej obetydlig del i det resultat, hvartill nämnda möte kom. Genom den ifver, med hvilken han försvarade den nicenska trosbekännelsen, ådrog han sig den arianskt sinnade Konstantins II:s onåd och förvisades till Sirmium, 355. Men två år senare lät den 100-årige gubben förmå sig att underteckna en föreningsformel, på hvilken äfven arianerna kunde gå in, och återkallades. Död 359. Äfven af dem, hvilka bittrast beklagade H:s affall, ansågs han för en begåfvad, ärlig och följdriktig kämpe för ortodoxien.