Hosius

Hosius, Stanislas, polsk prelat, tillhörde en ursprungligen tysk slägt Hosen (Lat. Hosius l. Osius, P. Hozyjuz) och föddes i Krakov 1504. Redan från sin ungdom visade han ett inåtvändt sinnelag och en strängt kyrklig fromhet. Han studerade i Krakov, Padua och Bologna, der han blef juris doktor. Sedermera ingick han i det andliga ståndet, tjenstgjorde som kanonikus i Ermeland, Krakov och Sandomir samt utnämndes till biskop i Kulm och (1551) i Ermeland. Han fäste påfvens uppmärksamhet vid sig, kallades af Paul IV (1555--59) till Rom, nyttjades i flere beskickningar till kejserliga hofvet, var en af presidenterna vid Tridentinska mötet (1545--63), der han spelade en mycket betydande rol, och blef 1561 kardinal. Sedan 1569 var H. bosatt i Italien, der han 1579 afled, i Subiaco. Polska författare betrakta H. såsom den mest framstående representanten för ultramontanismen under 1500-talet. I katolska kyrkans intresse verkade han bl. a. genom skriftställeri (det protestantfientliga arbetet Confessio catholicae fidei, 1553, m. fl.), genom att införa jesuitorden i Polen (Braunsberg) samt genom sina oförtrutna bemödanden att omvända konung Johan III till katolska läran och sålunda återföra Sverige i den allena saliggörande kyrkans sköte. Sedan 1572 stod han i liflig brefvexling med Johans gemål Katarina, som han uppeggade till att arbeta på konungens omvändelse, och han föranledde, att jesuiten Stanislas Varsevitz 1574 skickades till Sverige för att utforska Johan. Äfven den i Sveriges historia beryktade jesuiten "Klosterlasse", hvilken 1576 började verka i Sverige, mottog sina ordres från H. -- En tämligen fullständig samling af H:s till största delen polemiska skrifter, Opera omnia, utgafs 1584. Af H:s samlade bref, som till ej obetydligt antal föreligga i handskrift i Stockholm, Upsala och Linköping, utgafs 1879 första delen, Cardinalis Hosii epistolarum tomus I, af polska akad. i Krakov genom Hipler och V. Zakrzewski.