Humus-ämnen, mullämnen, kem., kallas en mängd, till sin kemiska natur föga utredda ämnen, hvilka uppkomma vid förmultning af växtdelar. De äro af olika art, dels syror: mullsyror, dels indifferenta: mullkroppar. Mullsyrorna äro antingen lösliga i vatten, såsom källsyran och källsatsyran, eller deri olösliga, men i alkalier lösliga, såsom humus-syra, ulminsyra och geinsyra. De lösliga mullsyrorna förekomma i källvatten och i kärrjord; deras betydelse i agrikulturkemiskt hänseende är okänd. Enligt v. Post äro de sannolikt skadliga. De i vatten olösliga mullsyrorna förekomma sällan, såsom i kärrjord, i fritt tillstånd, vanligen såsom ammoniak-kali eller ammoniak-kalksalter, äfven som jernoxid- och lerjordsalter. De äro i agrikulturkemiskt hänseende af vigt och saknas icke i god jord, som enligt v. Post bör innehålla 1/2-1 proc. mullsyror. I rikare jord finnas de till 2-3 proc. Mullsyrornas kalksalter utgöra huvudbeståndsdelen af dy, torfdy och svartmylla. De egentliga mullkropparna skola genom inverkan af alkalier eller kalk gifva upphof till mullsyror. De förekomma, enligt v. Post, icke eller till obetydlig mängd i jord, som under en längre tid varit gödslad, och i annan åkerjord till blott 1/2 eller högst 2 proc. och skola icke vara af något godt inflytande på vegetationen. Enligt v. Post är en jord dess sämre, ju mera mullkroppar den innehåller, P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Humus-ämnen
Ämne: Kemi, ämnen och teknik · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 65 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗