Husfinkslägtet, Passer, zool., ett till tättingarnas ordning och de finkartade foglarnas familj hörande slägte, som har näbben tjock, kullrig och konisk, öfverkäken försedd med en helt liten inskärning bakom den icke öfverhängande spetsen och med inböjda käkkanter, munvikarna med tydliga borsthår, tarsen föga längre eller lika med mellantån och stjerten nästan tvär samt utan hvitt. Dithörande arter lefva i lundar och trädgårdar samt vid menniskoboningar. De äro stannfoglar eller göra på sin höjd blott små utflygter. Med menniskan hafva de spridt sig till snart sagdt alla trakter af jorden, der åkerbruk idkas. De äro icke starka flygare, och på marken röra de sig hoppande. Sjunga kunna de icke, men deras själsförmögenheter äro väl utvecklade. Oftast lefva de i sällskap, om hösten i stora flockar. De äro mycket stridslystna, i synnerhet under parningstiden. De putsa och bada sig ofta, det senare äfven i sand och snö. Deras föda utgöres af frön och insekter, men äfven af knoppar och frukter. Ofta fortplanta de sig flere gånger om året och bygga sina konstlösa bon i tak, ihåliga träd m. m. Genom sin talrikhet blifva de ej sällan skadliga för planteringar och åkerfält, hvarjämte de undantränga de behagligare sångfoglarna och inkräkta andra småfoglars bon. Af inhemska arter räknas hit gråsparfven l. husfinken (P. domesticus) och pilfinken (P. montanus). C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Husfinkslägtet
Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Fåglar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 99 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗