Hygrometer (af Grek. hygros, fuktig, och metron, mått), fuktighetsmätare, fys., instrument för uppmätning af luftens fuktighet. Daniells och Regnaults' hygrometrar
angifva daggpunkten (se Dagg) och dermed spänstigheten hos den i luften befintliga vattenångan. Det förra instrumentet (se fig.) består af två glaskulor (den ena försedd
med inblåst termometer), förenade medelst tillblåst rör. Den kula, som innehåller termometern, fylles till hälften med en flyktig vätska, såsom eter; den andra, kulan omgifves med en tunn musslinslapp. Om denna kula fuktas med en flyktig vätska, t. ex. stark sprit eller eter, uppstår hastig afdunstning, kulan förlorar värme och afkyles, så att ångorna inuti henne förtätas. Derigenom minskas deras tryck, och afdunstningen ökas i den andra, icke af kylda kulan. Denna afdunstning beröfvar vätskan värme, till följd hvaraf äfven glaset afkyles till den grad, att det utvändigt beslås med imma. Den temperatur, vid hvilken, detta inträffar, observeras noga på termometern inuti kulan och antages vara daggpunkten eller temperaturen hos det i beröring med kulan varande luftlager, ur hvilket fuktigheten afsätter sig. - Regnaults hygrometer består af två små cylindrar af poleradt silfver, ställda bredvid hvarandra. Den ena innehåller en termometer, en flyktig vätska, ett rör, genom hvilket luft utsuges, och ett annat rör, genom hvilket luft vid sugningen tränger ned ända till vätskans botten och sålunda genomströmmar henne. Genom luftströmmen, hvilken åstadkommes medelst en sugapparat, förflyktigas och afkyles vätskan, så att luftens fuktighet afsätter sig på den blanka silfverytan. Till följd af silfrets större värmeledningsförmåga och kontrasten mot den andra bredvid ställda blanka silfverytan blifva angifvelserna på Regnaults hygrometer skarpare än på Daniells, hvilken deremot har företrädet af större enkelhet. Den mest använda hygrometern är dock Augusts, vanligen kallad Augusts psykrometer. Denna består af två vanliga termometrar. Kulan på den ena af dessa är öfverdragen med tunt musslin, som hålles fuktigt antingen derigenom att termometerkulan med omhölje en stund före observationen neddoppas i vatten, eller ock genom att man låter musslinet beständigt hänga ned i en kopp med vatten såsom en veke, då fuktigheten, till följd af kapillärkraften, stiger upp i det tyg, som omgifver sjelfva termometerkulan, och afdunstar från denna. Genom afdunstningen kommer den våta termometern att visa ett lägre gradtal, och skilnaden blir större i samma mån som luften är torrare. Ur denna skilnad och den våta termometerns stånd beräknas, enligt formel eller med användning af tabeller, luftens absoluta fuktighet eller fuktighetstryck. Utom de nämnda metoderna finnes äfven den kemiska, som går ut på att direkt uppsamla och väga den i en viss luftvolym befintliga fuktigheten. För ändamålet erfordras en aspirator (se d. o.). Denna metod är mycket noggrann, men alltför omständlig för vanligt bruk, hvarför den nyttjas endast vid undersökningar af andra hygrometrar. Jfr Hygroskop. L. A. F.