Hypoteksbank (Fr. crédit foncier), polit. ekon., bank, hvars uppgift är att utlåna penningar mot säkerhet af fast egendom. På detta sätt utlånta medel kunna visserligen af låntagaren användas vare sig till konsumtion eller produktion, men i de flesta fall upptagas dock dylika lån, s. k. hypotekslån, för produktiva ändamål, vanligen sådana, som stå i samband med den fastighet, som utgör säkerhet för lånet. Dessa produktiva ändamål kunna vara: 1) anskaffande af medel för förvärf af fastighet genom köp, utlösning af medarfvingar eller andra delegare i en fastighet etc., aflösning af räntor eller besvär, som hvila på fastigheten o. d.; 2)
förbättringar af fastigheten, anskaffande af för fastigheten erforderligt fast kapital o. s. v. eller 3) anskaffande af rörelsekapital för den näring, i hvilken fastigheten användes. För sistnämnda ändamål bör dock annan kredit, nämligen personal-kredit eller kredit mot säkerhet af lös pant, kunna anlitas (se Kredit). Det är således egentligen de under de tvänne första punkterna anförda behofven, som hypoteksbankerna hafva att tillfredsställa. - För att låntagaren må hafva verkligt gagn och ej rent af lida skada af beviljad produktionskredit, är det enligt regeln en oundgänglig förutsättning, att han ej behöfver återbetala det lånta annat än i den mån som den produktiva verksamhet, för hvars främjande lånet upptogs, egt rum och gifvit afkastning. Då nu den, som köper en fastighet, utlöser andra delegare i en fastighet eller förbättrar en dylik o. s. v. med lånta penningar, ej när som hälst, utan endast småningom kan genom bruket af fastigheten vinna medel att återbetala dessa, så följer deraf att hypotekskredit, för att fullt motsvara de ändamål den har att tjena, i de allra flesta fall bör vara ouppsägbar från långifvarens sida och återbetalas genom amortering under en efter hvarje särskildt fall lämpad och på förhand bestämd tid. När som hälst uppsägbara eller på för kort betalningstid ställda lån innebära för låntagaren faran af att för lånets återbetalning tvingas att sälja hela eller en del af fastigheten, och detta ofta under för dylik försäljning ogynsamma förhållanden. Derigenom kommer fastighetsegaren i ett ofta förderfbringande beroende af långifvaren. En efter solida grundsatser handlande hypoteksbank kan naturligtvis ej åsyfta dylikt. För att nu kunna ordna sin utlåning enligt ofvannämnda grunder måste hypoteksbanken ställa sin upplåning på motsvarande vilkor, d. v. s. ouppsägbar från långifvarnas sida och återbetalbar genom regelbundna afbetalningar. Den vanliga formen för dylik upplåning är att hypoteksbanken utgifver och försäljer ouppsägbara obligationer af sådan beskaffenhet, att de med lätthet kunna å nyo försäljas till annan person, och af hvilka banken årligen inlöser en viss del. Den, som förvärfvar dylika obligationer, lider ej något men af att hans fordran är ouppsägbar, emedan han genom obligationernas försäljning vinner samma syfte som genom uppsägning. - En hypoteksbanks säkerhet för gifna låns återbetalning ligger, i de fall då låntagaren äfven personligen står i ansvar, naturligtvis ej blott i den panträtt i fastigheten, som banken erhåller, utan låntagarens förmögenhetsställning i öfrigt är äfven af stor betydelse. Men denna panträtt är dock i regeln den väsentligaste faktorn i denna säkerhet, och derför är det af största vigt att riktigt bestämma dels efter hvilka grunder hypoteksbanken har att uppskatta fastigheters värde i och för belåning, dels på huru stor del af detta värde banken med trygghet kan gifva lån - frågor, som af flere orsaker äro synnerligt svårlösta. I de svenska hypoteksföreningarna lemnas hypotekslån till jordegare mot första inteckning intill jordens halfva värde, och de äro ställda på 40 3/4 års amortering. Årliga inbetalningen utgör 5 proc. ränta och 3/4 proc. kapitalafbetalning, hvartill i de flesta hypoteksföreningarna tillkommer 1/4 proc. förvaltningsbidrag, således tillhopa 6 proc. - Hypoteksbanker kunna vara offentliga eller privata inrättningar eller en blandning af båda slagen. I fall de upprättas af enskilde, äro de vanligen antingen aktiebolag eller s. k. hypoteksföreningar. - Sedan i Frankrike d. 28 Febr. 1852 en lag stiftats, som medgaf bildande af hypoteksbanker, hvilka, hvar och en inom sitt bestämda område, skulle ega privilegium på att meddela amorteringslån mot säkerhet af fastighet, bildades d. 28 Mars s. å. ett stort bolag, Banque fonciére de Paris, och straxt derefter några andra hypoteksbanker. Banque fonciére, som gynnades af regeringen, fick d. 10 Dec. 1852 sitt privilegium utsträckt till alla departement, för hvilka inga särskilda hypoteksbanker funnos. Samtidigt erhöll bolaget namnet Crédit foncier de France. Den 6 Juli 1854 ombildades dess förvaltning till likhet med förvaltningen af "Banque de France", så att i spetsen för detsamma trädde af regeringen utsedda tjenstemän. År 1856 utsträcktes Crédit fonciers privilegium till hela Frankrike. Efter detta bolag såsom förebild hafva sedermera hypoteksbanker grundats i olika land. Angående Sveriges hypoteksbankväsende se Allmänna hypoteksbanken, Allmänna hypotekskassan, Hypoteksförening, Hypoteksförsäkring, Hypotekskassan för bruksegare m. fl. D. D.