Ibycter l. Gamvråkslägtet, zool., hör till underfamiljen gamfalkar (Potlborini) inom falkarnas familj, roffoglarnas ordning och foglarnas klass. Näbben är utdragen, smal, framåt sakta nedböjd mot spetsen, med svag hake och utan tand. Fötterna äro måttligt höga och spensliga, befjädrade något litet nedanför hälleden; tårna och vingarna äro långa, de senare spetsiga, med tredje till femte pennorna längst. Stjerten är lång. - Gamvråken, I. australis, är djupt svart, med hvitaktiga längdstreck på halsen, ryggen och bröstet; benens fjäderbeklädnad är roströd, vingpennorna vid basen och stjertpennorna i spetsen hvita. Gamvråken är hemma i Syd-Amerika, särskildt på Falklandsöarna. Han lefver af land- och sjödjur, är alls icke skygg, utan förgriper sig till och med i menniskors omedelbara granskap på döda eller sårade djur m. m. På marken löper gamvråken hastigt, men flyger deremot tungt och klumpigt, hvarför han mera rör sig löpande än flygande. Sitt sträfva, kraxande läte utstöter han ofta, och sitt bo bygger han på klippor vid hafskusten. c. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ibycter
Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Fåglar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 398 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗