Ile (Grek.; egentl. "skara"), kallades den minsta enheten vid det grekiska rytteriet i forntiden. Ilen hade 64 man samt uppställdes med 8 mans front och 8 mans djup eller ock i kil. Två iler utgjorde en epilarchi. Anföraren för en ile hette ilarches. C. O. N.
Skarabéer kallas i den egyptiska och den grekiska konsten afbildningar af den för egypterna heliga tordyfveln (Lat. sca… Efialtes (Lat. Ephialtes), en från Tessalien bördig grek, som vid Thermopylse (480 f. Kr.) visade perserna en väg, på … Thamyras (Thamyris), i den grekiska fornsagan namnet på en mytisk sångare från Tracien, son af nymfen Argiope eller af… Properispomena kallas i (grekiska) grammatiken sådana ord, hvilka hafva sammansatt eller utdragen tonvigt (Grek. tonos peris… Sesostris l. Sexoosis framställer det grekiska uttalet af namnet på en egyptisk farao, i hvilken somliga velat se Ramse… Proparoxytonon kallas i (grekiska) grammatiken ett sådant ord, som har hög tonvigt (Grek. tonos oxys, Lat. acutus) på tredje… Akrolit (af Grek. akros, öfverst, och lithos, sten), inom den grekiska konsten en bildstod, bestående af en träkärna,… Psyche Grek. (Lat. Psyche), egentl. andedrägt, i den grekiska mytologien personifikationen af menniskosjälen, framst…
Alla artiklar i ämnet →