Implacentalia (af Lat. nekande in och placenta, moderkaka) l. Däggdjur utan moderkaka bilda den senare underklassen bland däggdjuren och befinna sig på en lägre utvecklingsgrad än de med moderkaka försedda däggdjuren (Placentalia). På den hinna, som ytterst omgifver ägget och fostret i moderlifvet, saknas de fransar (villi), som hos placentalierna träda i förening med lifmoderns väggar och bilda en moderkaka, hvarigenom fostrets näring förmedlas. Hos implacentalierna ligger ägget fritt i lifmodern, är betydligt större än hos öfriga däggdjur och underhålles, liksom det växande fostret, medelst insugning genom ägghöljena af de i lifmodern befintliga vätskorna. Hjernans byggnad är enkel och sluter sig till foglarnas: stora hjernans hemisferer hafva hjernvalken föga utbildad och äro så små, att de lemna icke blott luktloberna och lilla hjernan, utan äfven en större eller mindre del af mellanhjernan blottade; lilla hjernans sidodelar äro
smärre och den mellersta större än hos placentalierna. Bukhålans väggar understödas hos båda könen af tvänne framåtriktade, från bäckenets främre rand utgående ofvanblygdben. Spenarna omgifvas i allmänhet af en pung, och extremiteterna äro fyra, väpnade med klor. Dithörande djur äro jämförelsevis fåtaliga samt bebo Australien med kringliggande småöar, Molukkerna och Amerika, hufvudsakligen dess sydliga hälft. De omfatta två ordningar: pungdjur (Marsupialia) och kloakdjur (Monotremata). C. R. S.