Ingolfr Arnarson

Ingolfr Arnarson ("Örnsson"), Islands förste landnamsman, var höfding i Sogn i Norge. Jämte sin svåger och fosterbroder Hjörleif drog han till Island, som förut var upptäckt och fått sitt namn. Sedan han kastat sina högsätes-pelare ("öndvegissulur") öfver bord, för att de skulle visa honom hvar gudarna ville gifva honom bostad, landade han på Islands sydöstra kust, vid det näs, som sedermera kallades Ingolfshöfði, under det att Hjörleif landsteg längre vester ut. Detta skedde på hösten 874. Följande vår blef Hjörleif dräpt af sina i krig tagna iriska trälar ("vestmän"), hvilka derefter flydde med hans skepp och qvinnor till de närliggande, efter dem uppkallade Vestmanna-öarna. Tvänne trälar, som I. utsändt att leta reda på högsätes-pelarna, funno Hjörleifs lik; och då de berättat derom, bröt I. upp med sitt hus och följe för att hämnas Hjörleif. "Så går det den, som icke fruktar gudarna", sade han, då han stod vid fosterbroderns lik. Hjörleif hörde nämligen till dem, som trodde endast på sin egen kraft, under det att I. var en ifrig åsadyrkare. Trälarna påträffades snart samt blefvo alla dräpta, och I. bodde den följande vintern vid Ölfus-ån, vid foten af Ingolfsfjäll. Våren derefter hittades hans högsätes-pelare vid en vik af Faxafjärden, som I., med anledning af röken från några närliggande heta källor, kallade Reykjavik ("rökvik"). Der byggde han sig en gård och tog det kringliggande landet i besittning, från Hvalfjärden och Öxarå mellan Thingvallavattnet och Faxafjärden ut till Ölfus-åns mynning och Islands sydvestra udde, Reykjanäs. Sina följesmän - friborne och frigifne trälar - samt andra nybyggare, som senare anlände dit, gaf han jord. Detta var det första höfdingedömet på Island. I:s son Thorstein inrättade ett ting för detsamma på Kjalarnäs. Senare delades det i tre höfdingedömen, så att Kjalarnäs ting utgjorde ett tingslag. C. R.