Insektbett, med., allt slags genom insekter orsakad förgiftning, vare sig denna skett genom bett eller på annat sätt. De mest kända giftiga insekter äro vissa spindlar, skorpioner, bin, getingar, bromsar och myror. Bland spindlar må företrädesvis nämnas taranteln och malmignaten, båda inhemska i södra Europa, företrädesvis uti Italien. Dessa hafva i käken kloformiga, ihåliga organ, som kommunicera med en giftblåsa, innehållande ett vattenklart, bittert smakande, surt reagerande gift, som hufvudsakligen består af myrsyra. Giftet verkar icke blott lokalt svullnad, smärta, stundom anestesi, utan äfven häftiga allmänna symtom af oro, beklämning, feber, kallsvett, hastig puls, konvulsioner, stelkramp och stundom äfven död, om det icke snart aflägsnas genom utsugning, koppning, skarifikation eller neutralisering med ammoniak. - Skorpionerna bära sitt gift i ett par ovala körtlar och en rund blåsa vid svansänden, der det utkommer genom en krökt, ihålig, svartbrun tagg, som hugges in genom svansens krökning uppåt och framåt öfver ryggen. Giftigast och störst bland skorpionerna är den 16 cm. långa Buthus afer L., i Afrika och Ostindien, hvars styng förorsakar ungefär samma verkningar (äfven döden) som tarantelns. Mindre farliga äro de små i södra Europa förekommande skorpionerna. I Amerika finnas giftiga myriapoder l. tusenfotingar, såsom Scolopendra morsitans l. gigantea, af 30-60 cm. längd. Äfven myrorna hafva sitt gift samladt i giftkörtlar; några utländska arter såra med en gifttagg, hvaremot de svenska först bita och
sedan släppa in giftet från stjerten i såret. Den verksamma beståndsdelen i myrgiftet är fri myrsyra, som blott verkar obetydlig sveda, rodnad och svullnad. Bland bin, getingar och humlor är det endast qvinliga och könlösa individer, som hafva giftapparat. Denna består af två tunna, långa, rörformiga, i en oval blåsa utmynnande giftkörtlar i förening med en stickapparat i stjerten i form af en horn artadslida, inneslutande tvänne hornartade, med hullingar försedda borst, hvilka merendels med vidhängande giftblåsa afbrytas och stanna i såret. Giftet är vattenklart, surt, hållande myrsyra. Ett enstaka styng är mindre farligt, men många på en gång, i synnerhet af bålgetingar eller en bisvärm, kunna medföra allvarsamma symtom, till och med döden. Till mindre farliga, men dock ofta ganska besvärliga och plågsamma insektstyng höra myggors och moskitos'. -- Alla insektgifter äro sura och neutraliseras samt oskadliggöras bäst genom skyndsam användning af ammoniak äfvensom genom utsugning och lokal bloduttömning, innan giftet hinner resorberas och spridas längre i kroppen. F. B.