Insekter (Lat. Insecta, "inskurna" djur. Jfr Entomologi), Hexapoda l. Sexfotingar, zool., bilda en egen klass bland leddjuren (animalia articulata) eller inom den mera begränsade djurtyp, som benämnes ledfotingar (arthropoda). Insekterna andas medelst andningsrör (trachéer) och hafva kroppen afdelad i tre tydligt skiljbara delar: hufvud, mellankropp l. bröstdel (thorax) och bakkropp l. bukdel (abdomen). De äro försedda med två pannspröt l. antenner och tre par ben, fasta vid den af tre segment sammanvuxna bröstdelen, som äfven har i de flesta fall två par vingar. Bakkroppen är bildad af mer eller mindre rörliga segment, till antalet ofta något vexlande, men i regeln 10 (9 eller 11). Insekterna hafva s. k. "hudskelett", d. v. s. deras hud är mer eller mindre hård genom afsättning af kitin, ett egendomligt organiskt ämne, som är olösligt i vatten och alkalier, men lösligt i mineralsyror och förkolas utan att ändra form. På insidan af detta hudskelett äro musklerna fästa. Insekternas nervsystem har nått en ganska hög utveckling. Det företer betydliga olikheter, från en långsträckt "bukkedja", sammansatt af 11-12 nervknutar, till en större nervknut inom bröstdelen. Derjämte finnes öfver svalget i hufvudet en nervknut, som anses motsvara stora hjernan hos ryggradsdjuren och uppnår en jämförelsevis betydlig storlek. Man delar denna nervknut i en "öfre hjerndel" l. ett "öfre svalgganglion", som är större och består af flere radvis ordnade små ansvällningar, hvilka äro starkt utvecklade i synnerhet hos de så att säga i psykiskt hänseende högst utvecklade steklarna. Från "öfre hjerndelen" utgå sinnesnerverna, och der är sannolikt sätet för viljan samt den öfriga till det psykiska området hörande verksamheten. Den mindre "undre hjerndelen" jämföres med lilla hjernan och antages, likasom denna, reglera och samordna rörelserna hos insekten. Insekternas sinnesorgan äro ännu otillräckligt kända, men hvad man känner om dem är i många fall högst underbart. Den allmänna känseln synes vara mest utvecklad i pannspröten (antennerna) och mundelarnas palper, men förmedlas äfven genom fotlederna (tarsal-lederna) och genom öfverallt på kroppen spridda hår. Till dessa organ gå nervtrådar, hvilka visat sig vara allmänna känselnerver. Synorganen hafva nått en hög och egendomlig utveckling. Man finner två slag af synorgan: punkt- och facett-ögon. Punktögonen (ocelli) äro försedda med enkel lins och förekomma företrädesvis hos larverna, men äfven, i egenskap af biögon och vanligen tre par till antalet, å hjessän hos fullbildade insekter. Hvarje punktöga har en synstaf, som bildas af en mängd från synnerven utgångna, ytterst fina nervtrådar. -- Facettögonen, till antalet två, intaga sidorna af hufvudet och hafva något vexlande form. De hafva sitt namn deraf att hornhinnan (cornea) bildar ett antal (icke sällan många tusen) facetter, hvilka, jämte kägelformiga kristall-linser (en för hvarje facett), leda ljuset till den synstaf, som från synnerven inträder i bottnen på det pigmenterade senhinnerör, hvilket omgifver linsen och framtill täckes af hornhinnefacetten. Hvarje synstaf uppfattar blott en ljusförnimmelse, icke hela bilden af ett föremål. Men en fullständig bild af det i ögat fallande föremålet uppkommer genom sammanläggning af hvarje synstafs intryck, ungefär såsom i en mosaiktafla totalbilden uppkommer genom sammansättningen af de många små olika färgade bitarna, som bilda taflan. Man kallar insekterna derför "musiv-" l. "mosaik-seende". (Öfver hufvud uppkommer äfven bilden i ögonen hos högre djur på ett analogt sätt genom samverkan af flere synstafvar.) Det är outredt huru vidsträckt insekternas synfält kan vara och äfvenledes huru stor synskärpa de ega. På teoretiska grunder påstås den sistnämnda vara mycket ringa, men erfarenheten under dagliga lifvet talar emot denna teori. -- Hörselorgan hos insekterna upptäcktes först hos gräshopporna, derefter hos skalbaggar och tvåvingar, samt har nyligen upptäckts hos insekter af alla ordningar. Det består af starkt spända nervtrådar ("stift"), hvilka gå till hudskelettet, som befunnits vara en god ledare för ljudvågorna. Men i allmänhet synas insekterna vara känsliga endast för högre toner i skalan. Att de kunna skilja mellan olika ljud har man funnit deraf att, om flere olika arter gräshoppor finnas på samma plats, de särskilda arterna igenkänna sina fränders locktoner och icke förvillas af de icke beslägtades gnisslande ljud. -- Att insekterna ega en förunderlig förmåga att från långa afstånd leta sig fram till föremål, som utveckla en viss lukt, är allmänt kändt, men luktorganets säte och byggnad äro ännu omtvistade. -- Något smak-sinne hos insekterna har man deremot ännu icke lyckats påvisa.
Insekterna genomgå olika, i de flesta fall väl skilda utvecklingsstadier. Ur det befruktade ägget kläckes en masklik larv, som efter viss tid förvandlas till puppa, ur hvilken
efter en tids förlopp den fullbildade insekten, imago, utkommer. Dessa olika utvecklingsstadier l. metamorfoser (se d. o.) förhålla sig något olika hos olika insektordningar, i det somliga hafva fullständig, andra ofullständig metamorfos. -- Ordningarna inom insekternas klass uppställas något olika af olika zoologer, men vanligast antagas följande: Orthoptera (Rätvingar), Neuroptera (Nätvingar), Hemiptera l. Rhyncota (Skinnbaggar), Diptera (Tvåvingar, "Flugor"), Lepidoptera (Fjärilar), Coleoptera (Skalbaggar) och Hymenoptera (Steklar). -- Insekternas omätliga betydelse inom naturens och menniskans hushållning beaktas i allmänhet icke nog. Ingen djurklass ingriper såsom denna, i stort som smått, i menniskans ekonomi. Må vi blott besinna alla de härjningar å såväl vilda som odlade växter, hvilka anställas i fruktansvärd skala af massvis uppträdande insekter, såsom sträckgräshopporna i Gamla och Nya verlden, ollonborrarna, sädes- och gräsmaskarna, trädgårdens många skadeinsekter, malen och andra skade- eller plågodjur i våra boningar o. s. v. En del insekter äro besvärliga och farliga genom sitt gift (se Insektbett). -- Många af dessa skadeinsekter skulle blifva menniskan öfvermäktiga, om icke deras antal minskades af fiender, hörande till deras egen klass. Läran om insekterna, deras utveckling och deras lefnadsvanor kallas entomologi l. insektologi och är otvifvelaktigt i praktiskt hänseende en af de vigtigare för menskligheten. O. T. S.