Internationalen, en internationel arbetareförening (Eng. International working men's association), som stiftades i London 1864, och hvars ändamål var att förena alla lands arbetare till strid emot kapitalet. Första anledningen till dess stiftande gaf ett antal franska arbetares besök på verldsutställningen i London 1862, då öfverläggningar om arbetarefrågan höllos mellan de engelska och franska arbetarna. 1863 hölls ett nytt möte i London mellan engelska och franska arbetare med anledning af polska upproret, men först på ett "meeting" i S:t Martins-Hall i London d. 28 Sept. 1864 mellan arbetare af alla nationer (deraf föreningens namn) lades den egentliga grunden till internationalen; provisoriska stadgar antogos, och föreningens ledning öfverlemnades åt en centralkomité ("generalrådet"). På
internationalens första kongress, i Genève 1866, antogos statut, enligt hvilka internationalens ändamål var att åstadkomma en förening för samverkan mellan skilda lands arbetare för ett gemensamt mål, nämligen inbördes hjelp, framåtskridande och arbetsklassens fullständiga befrielse från politiskt, socialt och ekonomiskt betryck. Styrelsen utöfvades af en centralkomité ("generalrådet"), som valdes af den årligen sammanträdande kongressen. Inför kongressen aflade generalrådet räkenskap, och kongressen egde besluta om ändringar i föreningens statut, om orten, der generalrådet skulle hafva sitt säte, samt om tid och plats för nästa kongress. I hvarje land bildades sjelfständiga lokala föreningar l. "sektioner", hvilka voro berättigade att till kongressen sända ett efter deras storlek vexlande antal ombud. För hvarje land skulle bildas en centralkomité, hvilken skulle underhållas af "sektionerna". Omkostnaderna för generalrådets verksamhet skulle bestridas genom årliga medlemsafgifter af 10 centimer. Föreningen vann hastigt en mängd anhängare på kontinenten och i Amerika; 1871 uppgafs antalet medlemmar (antagligen öfverdrifvet) till 2-4 mill. Kongresser höllos i Lausanne (1867), Bruxelles (1868), Basel (1869) och Haag (1872). Internationalens socialistisk-kommunistiska syften trädde med hvarje kongress allt tydligare i dagen: alla omsättningsoch samfärdsmedel (Lausanne), all jordegendom och alla bergverk (Bruxelles) borde förvandlas till statsegendom, och arfsrätten borde upphäfvas (Basel). Paris-kommunen 1871 var väl icke omedelbart ett verk af internationalen, men efter kommunens fall förklarade generalrådet, att det fullkomligt gillade dess verksamhet. Vid kongressen i Haag framträdde en skarp söndring mellan det jämförelsevis moderata centralistiska partiet under tysken K. Marx och federalisterna under ledning af ryssen M. Bakunin m. fl., hvilka yrkade sektionernas oafhängighet och generalrådets afskaffande. Centralisterna öfverröstade federalisterna, hvilka derefter lemnade kongressen. Kongressen beslöt, på Marx' förslag, att flytta generalrådets säte från London till New York. Söndringen blef oförsonlig, och de båda partierna sökte en tid hvar för sig, men förgäfves, fortsätta internationalens verksamhet. Det centralistiska partiets verksamhet upphörde omkr. 1874, federalisternas omkr. 1877. Flere af internationalens sektioner ega emellertid ännu bestånd.