Inträngningsförmåga l. perkussionsverkan, krigsv., hos projektiler beror af kulans vigt och hastighet, af anslagsvinkelns storlek samt af kulans form och material. Ju större kulans vigt och hastighet vid anslaget äro, dess större är äfven hennes inträngningsförmåga. Med anslagsvinkel menas den vinkel, som kulbanans tangent i anslagspunkten gör med målets yta. Ju mera anslagsvinkeln närmar sig 90°, dess större blir inträngningsförmågan; derför bör äfven kulbanan vid lodrätt mål vara låg och bestrykande och vid vågrätt mål vara så hög som möjligt. Kulspetsen bör vara spetsig och kulan föröfrigt gjord af så hårdt material, att hon ej sönderslås vid anslaget, innan hon hunnit intränga. -- Ett mått på perkussionsverkan erhåller man genom att angifva eldvapnets lefvande kraft vid mynningen; men emedan det erfordras större kraft att åstadkomma ett större än ett mindre hål, och hålets storlek bestämmes af kulans diameter, kan man erhålla ett mått äfven på nämnda verkan genom att angifva hur mycket lefvande kraft kommer vid mynningen antingen på hvarje cm. af kulans omkrets L ( -------- ) 2 [pi] r eller på hvarje qvcm. af kulans genomskärningsarea L (--------). [pi] r2 -- Inträngningen, eller verkan mot målet, är beroende af målets beskaffenhet; ju fastare, tätare och mera elastiskt målet är, dess mindre är inträngningen. Rörande inträngningens verkan mot olika mål och vissa fasta kroppars förmåga att motstå inträngningen märkes följande. Mot lefvande mål hafva kulor, skrot och sprängbitar af omkr. 20 gr. vigt åsyftad verkan, nämligen att sätta dem ur striden, hvarför äfven handeldvapen och fältartilleri användas emot dem. En gevärskula splittras, om hon vinkelrätt stöter mot en knota och åstadkommer ett svårt sår; vid snedt anslag söker kulan sig en väg förbi knotan. På nära håll kan en gevärskula sätta flere bakom hvarandra stående män ur striden. Krigsmateriel, såsom artillerioch trängfordon, har tillräcklig motståndskraft mot handeldvapens kulor; genom sprängbitar från fältartilleriets kulor kan dylik materiel lida afbräck, men sprängbitar från ännu större kulor (positionsartilleriet) fordras för att åstadkomma någon betydligare verkan. Inträngningen i trä är beroende af hur målet är anordnadt; är det sammansatt af flere bräder eller plank, är inträngningen större, än om målet har samma tjocklek, men utgöres af ett enda stycke. Rått trä har större motståndsförmåga än torrt; ett
25 cm. tjockt trämål lemnar skydd mot handgevärseld på hvilket afstånd som hälst. En jordvall af 0,5 m. tjocklek lemnar skydd mot handgevärseld, af 3 till 4 m. mot fältartillerield, af 4 till 5 m. mot positionsartillerield, af 5 till 6 m. mot fästningsartillerield och af 6 till 12 m. mot kust-artillerield. En kula intränger lättare i fuktig än i torr jord, och lättare i nyss uppkastad än i en jord, som en längre tid hunnit packa sig. Fältartilleri kan förstöra murar af ända till 1 m. tjocklek. Kulor från gröfre artilleri intränga i murverk ända till 4,5 m.; ett hvalf af 1 m. murverk och derofvanpå 4 m. jord är fullt betryggande för kasteld från haubitser. En snövall af 2 m. tjocklek skyddar mot handgevärseld, af 8 m. tjocklek mot fältartillerield. Jern eger tillräcklig förmåga att lemna skydd mot eld från handeldvapen samt från fält-, positions-, belägrings- och fästningskanoner, om målet erhåller en elden motsvarande tjocklek; deremot pågår mellan kust-artilleriets och sjö-artilleriets gröfsta kanoner på ena sidan och jernet (pansaret) på den andra alltjämt en strid, i hvilken ömsom de förra, ömsom det senare hafva öfvertaget. W. G. B.