Inventarium, Lat. (af invenire, finna). 1. Förteckning, som upprättats öfver de föremål (lösörepersedlar, varor m. m.) och tillgångar, som tillhöra en person eller ett visst bestämdt eganderättsområde, t. ex. ett dödsbo, en konkursmassa o. d. (Jfr Bouppteckning.) -- 2. Sv. plur. inventarier, samlingen af sådana sammanhörande saker; samling af redskap, boskap och andra lösören, i motsats till fast egendom och gröda. -- Gammalt inventarium, skämtsam benämning på en person, hvilken genom långvarig vistelse på en gård eller hos en familj blifvit liksom en del af inventarierna.