Iser, Mattias, biskop, född d. 5 Okt. 1645 i Alsters socken, Värmlands län, blef filos. magister i Upsala 1672, prestvigd 1673 och 1674 pastor vid Lifregementet till häst, hvilket han åtföljde i det danska kriget. Genom sina behagliga umgängesgåfvor förvärfvade han sig derunder för all framtid Karl XI:s synnerliga ynnest och utnämndes 1676 till ord. kongl. hofpredikant. 1678 erhöll han fullmakt på domprostämbetet i Göteborg, men då församlingen med stöd af sina privilegier begärde att sjelf få kalla sin kyrkoherde, utnämndes han i stället s. å. till kyrkoherde i Maria församling i Stockholm. 1681 förflyttades han till Storkyrkoförsamlingen och fick 1686 derjämte Lofö pastorat. Vid jubelfesten 1693 vardt han teol. doktor och utnämndes 1711 till biskop i Vesterås stift, i hvilken befattning han ådagalade mycken praktisk duglighet. Död d. 19 Febr. 1725. -- I:s barn adlades 1689 med namnet Iserhielm.
Nordisk familjebok · första upplagan
Iser
Ämne: Svenska biskopar · Svenska präster, lärda och universitetsmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 825 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗