Istar

Istar, krigs- och kärleksgudinnan hos babylonerna, motsvarande fenicernas Astarte (se d. o.). Ursprungligen gudinna för de förstörande naturkrafterna, sammanföll hon alltmer med de välgörande makternas gudinna, Mylitta (se d. o.), så att hon ansågs sända än fruktbarhet och frid, än död och förderf. Hon framställes rustad med båge och pilar, hägnande jagtens och krigets idrotter. I inskrifterna benämnes hon ofta "den sälla", "hon, som fröjdar menniskorna". I ett märkligt forn-babyloniskt epos, öfversatt af E. Schrader ("Die höllenfahrt der Istar", 1874), skildras huru I. nedstiger till underjorden, "jordherskarinnans boning", för att uppsöka sin döde make, samt huru all alstringsdrift på jorden hvilar, så länge kärleksgudinnan dröjer borta.