Istrien

Istrien, "kronland" i österrikisk-ungerska monarkien, med titel markgrefskap, bildar tillsammans med furstgrefskapet Görz och Gradiska samt Trieste ett ståthållareskap, Österrikisk-illyriska kustlandet. Kronlandet består af den i Adriatiska hafvet utskjutande halfön I., som i v. begränsas af Trieste-viken och området Trieste, i n. af Görz och Krain, i ö. af Fiume och Quarnero-viken samt af de s. ö. om halfön belägna öarna Veglia, Cherso och Lussin jämte några mindre. Areal 4,954 qvkm. 292,006 innev. (1880), af hvilka omkr. 58 proc. äro slaver, dels af slovensk, dels af serbisk och kroatisk stam, 1,7 proc. tyskar och de öfriga italienare, hufvudsakligen vid kusten och i städerna. Landet är bergigt, i synnerhet i de norra och östra delarna, som äro uppfyllda af Karstbergen. Monte Maggiore (1,394 m.) i n. ö. är högsta berget. Quieto i v. och Arsa i ö. äro halföns hufvudfloder. Den vestra kusten är långsluttande, med beqväma bukter och hamnar, bland dem krigshamnen Pola, samt en mängd små städer och byar, men den östra är brant och bergig, rik på klippor, små öar och grund samt mer än den vestra utsatt för de skadliga verkningarna af de båda herskande vindarna, scirocco, från s. s. ö., och bora, från n. ö. Klimatet är varmt och torrt. Jordmånen är ej ofruktbar, men såväl åkerbruk som boskapsskötsel vanvårdas. Endast 3 proc. är improduktivt land, omkr. hälften upptages af betesmarker. Skog och åkerjord utgöra hvardera omkr. 23 proc. Bok- och ekvirke, ekbark, galläpplen och kork samt vin och olja utföras. Industrien inskränker sig nästan uteslutande till saltberedning och skeppsbyggeri. För kustboarna äro fiske och sjöfart förnämsta näringsgrenarna. Handeln är obetydlig. Jernväg sammanbinder Pola med Trieste och Rovigno, och en annan bana går från Lai-bach i Krain genom I. till Fiume. I administrativt hänseende är I. deladt i 6 distrikt: Capo d'Istria, Parenzo, Pisino, Pola, Volosca och, för öarna, Lussin. Landtdagen, som sammanträder i Parenzo, består af de 3 biskoparna (i Trieste, Parenzo och Veglia), 5 representanter för jordegarna, 11 för städerna, 2 för handelskammaren i Rovigno och 12 för landtkommunerna. Till det österrikiska riksrådet sänder I. 4 representanter. -- I. (fordom Histerreich), hvilket fått sitt namn deraf att man trodde, att Donau (Lat. Ister) afbördade en del af sitt vatten genom en arm, som i denna trakt föll ut i Adriatiska hafvet, hörde i forntiden till Illyrien. Dess innevånare voro kända som djerfva sjöröfvare. I 2:dra årh. f. Kr. eröfrades halfön af romarna, och Augustus lade största delen af den till Italien. Karl d. store förenade den med det frankiska riket. Sedan midten af 10:de årh. hörde I. till hertigarna af Kärnten och sedermera efter hvartannat till hertigarna af Meran, hertigen af Bajern, patriarken af Aquileja och slutligen republiken Venezia, hvilken innehade största delen af halfön till freden i Campo Formio (1797), då Österrike förvärfvade den och lade den till den nordöstra delen, som Österrike egt sedan 1374. Genom freden i Pressburg (1805) nödgades Österrike att jämte sina öfriga venezianska besittningar afträda äfven I., som då lades till konungariket Italien, i hvilket det bildade ett särskildt departement, med Capo d'Istria till hufvudstad. Sedermera förenades I. med Illyriska provinserna, men återtogs 1813 af Österrike och har sedan dess varit en del af den österrikiska monarkien.