Itzehoe

Itzehoe [-hå], stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, kretsen Steinburg, vid Stör (en biflod till Elbe) och Glückstadt-Elmshornjernvägen. 9,850 innev. (1880). I., en af de lifligaste fabriksstäder i norra Tyskland, har bl. a. ett sockerbruk (det största i Tyskland, med 500 arbetare), jerngjuteri och bomullsväfveri samt drifver stor handel med landtbruksprodukter på Hamburg och Altona. I. är den äldsta staden i Holstein och uppstod på 800-talet omkring en borg, som anlades till skydd mot danskarna och venderna. 1644 och 1657 förstördes staden af svenskarna. Till 1864 var I. säte för den holsteinska ständerförsamlingen.