Jacobsen

Jacobsen, Jens Peter, dansk romanförfattare, f. i Thisted (Jylland) d. 7 April 1847, blef student 1867 och egnade sig till en början hufvudsakligen åt botaniken. För Botaniska föreningens i Köpenhamn räkning undersökte han 1870 Lässös och Anholts flora och 1873 belönades han med Köpenhamns universitets guldmedalj för en afhandling öfver desmidiacéerna, Aperçu systématique et critique sur les desmidiacées du Danemark ("Bot. tidsskrift", bd 8). J. gjorde ock den större allmänheten i Danmark bekant med darwinismen, dels genom en rad populära uppsatser i "Nyt dansk månedsskrift", dels genom öfversättningar af Darwins två ryktbaraste arbeten, "Om arternes oprindelse" (1871-72) och "Menneskets afstamning og parringsvalget" (1874-75). Som vitter författare framträdde han 1872 i "Nyt dansk månedsskrift" med den uppseendeväckande novellen Mogens, hvilken 1875 efterföljdes af berättelsen Et skud i tågen (i tidskr. "Det nittende århundrede"). 1876 utgaf han sitt första större arbete, romanen Fru Marie Grubbe. Interieurer fra det syttende århundrede (öfversatt på svenska 1877; 3:dje danska uppl. 1882), 1880 romanen Niels Lyhne (hvars handling försiggår under årtiondena närmast före 1864) och 1882 samlingen Mogens og andre noveller. -- Oaktadt J. icke producerat särdeles mycket, är han i flere afseenden den mest karakteristiska och glänsande företeelsen inom den nyaste danska skönliteraturen. Han sluter sig afgjordt till den moderna, pessimistiska realismen och uppfyller i rikligaste mått den nya tidens fordringar på det möjligast trogna återgifvande af verkligheten I hans fina naturskildringar, djupgående analyser af psykisk-patologiska tillstånd och sorgfälliga återgifvande, under en sant historisk drägt, af ett förgånget tidehvarfs anda röjer sig naturforskarens förmåga af noggrann iakttagelse, på samma gång som hans författareskap genom sin skiftande, yppiga färgprakt leder tanken på en målares lättrörliga, utbildade sinne för tingens tillfälliga gruppering och dagrarnas spel. J:s stil är genomgående rytmisk, ofta allitererande samt egendomligt stark i anbringandet af uttrycksfulla ord. I dialogen i "Fru Marie Grubbe" antager sjelfva språket -- dock med smakfull måtta -- en kraftigt verkande ålderdomlig prägel.