Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Jamb

Ämne: Diktarter, versformer och metrik · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 1033–1034 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Jamb (Grek. iambos), metr., versfot, bestående af en kort (obetonad) och en lång (betonad) stafvelse ([metr. tecken]). Äfven verser, sammansatta af dylika versfötter, eller skaldestycken, författade på sådana versmått, benämnas ofta jamber. Det i den forngrekiska poesien mest begagnade och tillika äldsta jambiska versmåttet är sammansatt af sex jamber och kallas med anledning deraf dels senar (af Lat. sex, sex), dels trimeter (af Grek. treis, tre, och metron, mått), det senare emedan jamberna bruka afdelas och mätas efter dubbelfötter l. dipodier ([metr. tecken]). Den dipodiska indelningen framträder äfven i versens byggnad, så till vida som den första, tredje och femte jambens korta stafvelse kan ersättas af en lång, enligt schemat [metr. tecken] Ytterligare omvexling i versens bildning uppkommer derigenom att hvar och en bland de ursprungligen långa stafvelserna, utom den sista, kan upplösas eller utbytas mot två korta ([metr. tecken]), äfvensom en anapäst ([metr. tecken]) under vissa förhållanden kan inträda i stället för en jamb. En genom ordslut åstadkommen takthvila l. cesur (se d. o.) anbringas i de flesta fall antingen i tredje eller fjerde foten. Den jambiska trimetern, hvars uppfinning tillskrifves den omkr. 700 f. Kr. lefvande skalden Archilochos, nyttjades först i ett eget slag af satiriska dikter, hvilkas författare med anledning deraf kallades jambografer (se d. o.). Den upptogs derefter af grekernas dramatiska poesi, der den är det för dialogen nästan uteslutande begagnade

versmåttet. Från grekernas drama öfvergick den till romarna, hvilka dock, särdeles under äldre tider, i versens bildning tilläto sig långt större friheter än de grekiska mönstren. Bland nyare jambiska versmått äro i synnerhet att märka den under den akademiskt franska smakriktningens tidehvarf nästan enväldigt herskande alexandrinen (se d. o.), hvilken skiljer sig från trimetern hufvudsakligen genom den efter tredje jamben strängt iakttagna cesuren, samt den i det moderna dramat allmänt begagnade och vanligen med stor frihet behandlade femfotade jambiska versen, hvilken såsom orimmad äfven brukar kallas "blankvers". A. M. A.