Jellinge, by i Jylland, Vejle amt, Törrilds härad, omkr. 11 km. v. om Vejle. Sedan 1841 finnes der ett skollärare-seminarium. J. var fordom en kungsgård, och ett syssel hade sitt namn efter densamma. Till stället och trakten knyta sig flere historiska minnen -- bl. a. om ett slag 1131 mellan konung Nils och Erik Emune --, och betydande minnesmärken från 10:de årh., dels högar, dels runstenar, finnas der. De båda s. k. "Kongehöjene" ("Kungshögarna"), af hvilka den ena ligger n., den andra s. om Jellinge kyrka, äro omkr. 6 m. höga och mer än 94 m. i omkrets. I den norra, som är något större än den södra, fann man 1820 en rymlig, af plank uppförd grafkammare, hvilken likväl var tom och visade spår af att hafva varit förut öppnad. Några fornsaker hittades emellertid, bland dem några små träornament och figurer, en liten silfverbägare och ett litet kors af silfver. I den södra högen, som 1861 omsorgsfullt undersöktes i konung Fredrik VII:s närvaro, påträffades deremot icke det minsta spår af grafkammare, hvadan densamma måste anses vara endast en minneshög. -- Jellinge-stenarna äro, när ordet tages i inskränkt bemärkelse, endast de tvänne på J. kyrkogård uppresta, af hvilka den mindre, efter hvad man har sig bekant, förut stått på toppen af den södra högen. Den mindre stenen är aflångt fyrkantig, omkr. 1,2 m. hög och förmäler i särdeles tydlig runskrift, att Kurmr kunukr karþi kubl þusi aft þurui kuna sina tanmarkar but ("Gorm konung gjorde kummel dessa efter Tyra, hustru sin, Danmarks bot"), hvaraf således framgår, att Gorm öfverlefde Tyra, och att denna redan af sin samtid fick det vackra tillnamn, som man eljest känner endast af långt senare uppteckningar. Gamla tvifvel om inskriftens äkthet hafva vederlagts af nyare granskningar. Den andra, större, stenen, nära 2,5 m. hög, till formen en oregelbunden tresidig pyramid, är på två sidor prydd med en Kristus-bild och bilden af en lejongrip, hvilka båda bilder omslingras af grenar, som synas öfvergå till ormar. På den tredje sidan och under bilderna står följande inskrift (enl. F. A. Wimmers läsning): Haraltr kunukr baþ kaurua kubl þausi aft kurm faþur sin auk aft þåurui muþur sina sa haraltr ias sår nan tanmaurk ala auk nuruiak [alan?] auk tan[a muk lit?] kristna ("Harald konung bad göra kummel dessa efter Gorm fader sin och efter Tyra moder sin; densamme Harald, som sig vann Danmark all och Norge [all] och Dan[a-folket lät] kristna"). Denna sten är det äldsta kristendomsminne i norden. Till jellinge-stenarna i vidsträcktare betydelse räknas tre andra runstenar i östra Jylland, nämligen "Sönder-Vissing-stenen", som omtalar, att "Tofa lät göra kummel, Mistivis dotter, efter moder sin, kona (näml. Tofa) Haralds hin godes, Gorms sons", "Bäkke-stenen", af hvilken man får veta, att "Rafnunge-Tofi och Fundin och Gnyble, dessa tre, gjorde Tyras hög", samt "Läborg-stenen", som genom tvänne hammaretecken röjer sitt hedniska ursprung, och hvars inskrift förmäler, att "Rafnunge-Tofi högg runor dessa efter Tyra, drottning sin".
Liksom den första af dessa stenar uttryckligen nämner Harald Gormsson, omtala de bägge andra en i trakten bosatt slägt, Rafnungarna, som torde hafva stått i särdeles nära förhållande till drottning Tyra. (Jfr J. J. A. Worsaae och J. Kornerup, "Kongehöjene i Jellinge", utg. af Nord. oldskr.-selsk., 1875, K. Engelhardt, "Kong Gorms og dronning Thyras mindestene", i "Årbog for nord. oldkyndighed", 1876, F. A. Wimmer, "Den såkaldte Jellingekredses runestene", i "Opuscula ad Madvigiuin", 1876, och C. Rosenberg, "Nordboernes åndsliv", I, sid. 105 o. f.). C. R.