Joas (Jehoas). 1. J., konung öfver Juda rike (877-838 f. Kr.), undangömdes i templet för att räddas från det blodbad, som hans farmor, Athalia, anställt i den kungliga familjen, och smordes vid 7 års ålder till konung. Då drottning Athalia mördades, besteg han genast tronen under presten Jojadas förmynderskap. Fastän regeringen var helt och hållet teokratisk, egde J. likväl icke presternas tillgifvenhet. Då han afvärjde syrernas tåg mot Jerusalem genom en dryg kontribution, som till en del togs ur tempelskatten (2 Kon. 12: 19), anstiftade presterna en sammansvärjning och dödade konungen. -- 2. J., konung öfver Israel (840-825 f. Kr.), var son och efterföljare till Joachas. Landet angreps af den judiske konungen Amasja; men denne blef slagen af J., som eröfrade Jerusalem och gjorde rikt byte (2 Kon. 14:14). Af sin vän profeten Elisa uppmanades han till strid mot syrerna. Kriget slutade lyckligt för J. med återeröfrandet af trakterna öster om Jordan. L. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Joas
Ämne: Gamla testamentet och Israel · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 1215 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗