Jungfru

Jungfru. 1. Sjöv., en rund, platt, klumpig träskifva, försedd med tvärs igenom gående hål, vanligtvis tre, och en kip (urskölpning) i kanten. Jungfrur användas såsom block vid ansättning af vant, barduner o. d., hvarvid två sådana kräfvas. Den ena jungfrun fästes till röst- eller puttingsjernet och den andra till vantet, som lägges i kipen, hvarefter sladden (ändan) fästes genom "bändning på tamp" eller genom "kutterstagsbändning", det senare sättet mestadels på örlogsfartyg. I hålen, hvilka ersätta skifvorna på ett block, inskäres taljerepet, hvarmed vantet styfhalas. Jfr Ansätta, Block, Dotkopp. -- 2. En s. k. hand-docka, hvarmed gatuläggningsstenarna nedstötas. -- 3. (Jumfru). Till och med 1862 namn på det minsta svenska rymdmåttet för våta varor, 1/32 kanna l. 1/4 qvarter = 8,179 cl. 1. R. N.