Justinus Martyr

Justinus Martyr (J. Martyren), den förste kristne apologeten, föddes omkr. år 100 i Flavia Neapolis (det gamla Sichem i Samarien). Hans fader var hedning af grekisk härkomst. J. egnade sig först åt filosofien, i synnerhet den platonska, men öfvergick snart till kristendomen samt drog derefter omkring och lärde "en kristlig filosofi". På anstiftan af en cynisk filosof, Crescens, led han martyrdöden 166(?). -- J:s förnämsta skrifter, hvilkas äkthet af kritiken är erkänd, äro tvänne försvarsskrifter för kristendomen mot hedendomen (Apologia major och A. minor), båda tillegnade kejsar Antoninus Pius, samt en försvarsskrift för kristendomen mot judendomen (Dialogen med juden Tryfon). Han behåller i sina skrifter mycket af sitt hedniska åskådningssätt. Han är judefientlig samt förstår i allmänhet icke Gamla testamentets lära och åskådning. Sokrates ställer han utan vidare i jämnbredd med Abraham. Åt den menskliga viljan och den egna kraften tillmäter han stor betydelse. Den kristna tron sammanfattar han i tron på Gud, verldens fader, på Kristus, hans son, och på den profetiska anden. Profetiornas uppfyllelse är för honom ett talande bevis för kristendomens sanning. Genom de många citaten ur Nya test. äro J:s arbeten af stort värde såsom vittnesbörd om de nytestamentliga skrifternas ålder, hvarjämte de lemna värdefulla bidrag till kyrkans inre historia under den äldre tiden. J. P.