Kabel

Kabel (af Lat. capulus, af capere, gripa, fatta). -- 1. sjöv., groft, kabelslaget (se d. o.) tåg, sammanspunnet af tre parter, kardeler, som hvar för sig utgöra en tross med sina tre eller fyra dukter. En kabel är 75 à 130 famnar lång, med en omkrets från 4 1/2 till 20 dec.tum. När dylikt tågvirke öfverstiger 12 dec.tum i omkrets, är det oftast afsedt för reserv-ankaret och kallas då ankartåg, plikttåg eller blott tåg; gammalt sådant nyttjas till större örlogsfartygs fasta förtöjningar på värf etc. och får då namn af fastmakar e. Kablar äro nästan uteslutande afsedda till fartygs förhalning, förtöjning, bogsering o. d., emedan det kabelslagna tågvirket är hårdare och derföre tager mindre väta till sig än det tross-slagna. -- 2. Till elektriska ledningar för telegrafering under vatten användas kablar, som måste göras mycket starka, emedan sådana ledningar äro utsatta för tillfälliga skador, synnerligast på lifligt trafikerade ställen, samt svåra att reparera. En såvidt möjligt fullständig isolering från vattnet och sjöbottnen är ock nödvändig. Telegrafkabelns kärna utgöres af en metallisk ledare, vanligen bestående af flere koppartrådar, virade om hvarandra. Omkring denne ledare äro lagda flere lager guttaperka eller kautsjuk, som i sin ordning omslutas af något oledande ämne eller öfverspinnas med tjärad hampa. För att stärka kabeln omgifver man den stundom ytterst med ett flätverk af finare jerntrådar; kustkablar, som äro mest utsatta för afslitning, beklädas vanligen med ganska grof jerntråd på ytan. 1. R. N. 2. L. A. F.