Kairo (Kahira), Arab. Masr l. i högtidlig stil Masr-el-kahira ("det segerrika Masr",af hvilket biord de europeiska namnformerna Eng. Cairo, Fr. Caire, R. Kair äro härledda), Egyptens hufvudstad, ligger vid Nilens högra strand (30° 6' n. br., 31° 26' ö. lgd) 20 km. s. om det ställe, der Nilen delar sig i sina två stora hufvudarmar, och bildar sålunda gränspunkten mellan Öfre Egypten och Deltat. I s. och ö. stöter stadens område omedelbart till arabiska öcknen, hvars högsta del, den nakna Mokattam-kedjan, med sin vestra ände berör stadens sydöstligaste punkt (citadellet). I v. har K. på sista tiden utbredt sig ända fram till Nilen, så att den i n. v. öfverskridit den forna stadsgränsen, Ismailijekanalen, och förenat sig med hamnstaden Bulak samt i sydvest når ända fram till Gamla Kairo (se nedan). Genom sin bangård vid nyssnämnda kanal står staden i förbindelse med Deltats hela jernvägsnät, städerna Ismailija och Sues vid Sueskanalen samt de varma baden vid Heluan, s. om Kairo, och genom den på andra sidan Nilen liggande stationen Bulak-ed-dakrur med den mellan Alexandria och Siut (i Öfre Egypten) gående jernvägen. Staden omgifves i s. och ö. af en mur med 21 portar (af hvilka flere, såsom Bab-en-nasr, "segerporten", och Bab-el-futuh, "stormningens port", äro i arkitektoniskt hänseende intressanta) och beherskas i militäriskt hänseende af det i sydöstra hörnet högt liggande citadellet, el-kál a. K. är Afrikas största stad. Dess areal är omkr. 28 qvkm. 1883 räknade den 368,108 innev., af hvilka omkr. 20,000 voro i K. bosatte européer, ungefär lika många kopter och orientaliska kristna, 7,000 judar samt återstoden muhammedaner af afrikansk, arabisk eller turkisk härkomst. Staden består af tre hufvuddelar: gamla staden, i n. ö. och s., upptagande 2/3 af hela området, nya staden, Ismailija, myndigheternas och den europeiska koloniens säte, samt hamnstaden Bulak. I Gamla staden, med dess smala, krokiga gator, der de höga, gula kalkstenshusen ofta beröra hvarandra med sina utbyggda fönster (masjrebijja), och dess mörka öfverbyggda basarer, koncentrerar sig det rent orientaliska lifvet. Den förnämsta gatan, El-múski, som dock numera nästan helt och hållet upptages af europeiska bodar, erbjuder, jämte de angränsande basar-gatorna, ett i hög grad brokigt och intressant folklif. Der finnes ock en mängd offentliga, ofta skönt utsirade brunnar, sebil, mer än hundra österländska bad samt tusentals små arabiska kaféer, ofta bestående af blott ett enda rum utan golf i jordvåningen och med blott några stolar och bänkar af palmqvistar till möblering. Genom Gamla stadens hela längd från n. ö. till s. v. går en om sommaren oftast uttorkad kanal, el-chalig, hvars mynning mot Nilen (fum-el-chalig) är tillstängd genom en jordvall. Denna valls genombrytande vid tidpunkten för Nilens högsta vattenstånd (i Aug.) utgör en af K:s förnämsta folkfester. Den nya stadsdelen, Ismailija, till stor del ett verk af kediven Ismail, är helt och hållet byggd efter europeiskt mönster med breda gator och bulevarder samt en mängd nya palatslika byggnader, hvilka dock ej ega något arkitektoniskt intresse. Der ligga också börsen, posten, Bank of Egypt, betydande agenturer för Crédit Lyonnais och Ottoman Bank, operan, fransk teater, flere storartade hotell, eleganta kaféer m. m. I norra delen af Ismailija, i sjelfva medelpunkten bland de nyssnämnda byggnaderna, utbreder sig den berömda Esbekijeträdgården, en aflång åttahörning, af 8 1/2 har i areal, som med sina yppiga gräsmattor, rika tropiska och subtropiska växtverld, glittrande bassänger och ständigt solskensklara himmel är den skönaste plats någon stad kan uppvisa inom sina murar. Den tredje stadsdelen, Bulak, utgör genom sitt läge vid Nilen den naturliga samlingspunkten för Kairos ganska betydande sjöfart, särdeles importen från Öfre Egypten, Sudan och Central-Afrika. Äfven från Arabien och östra Afrika är K. den förnämsta afsättningsorten, och såväl derigenom som genom sin ej obetydliga industri (jfr Egypten, sp. 216) försvarar K. sin plats som Egyptens förnämsta handelsstad. -- Ehuru i sina äldre delar trång och smutsig, är K. en af de arkitektoniskt mest betydande städer i verlden, och särskildt fäster sig intresset i detta afseende vid moskéer, grafmonument, brunnar, portar m. m. Främst är att nämna Sultan Hasans moské, vid Rumele-platsen nedanför citadellets murar, hvilken uppfördes 1356--59 och utgör den arabiska byggnadskonstens mest betydande verk. Särskildt anmärkningsvärda äro dess minaret, den högsta i verlden (86 m.), och dess hufvudportal, en 20 m. hög nisch med stalaktithvalf och i sten snidade arabesker. Dernäst komma Ibn-tuluns storartade moské, El-ghuris, och Muhammed Alis moské l. Alabastermoskén. Den sistnämnda ligger inom citadellets murar, der för öfrigt finnas 2 andra moskéer, ett kanongjuteri samt flere andra stora byggnader.
K. räknar 18 öppna platser, 11 vicekungliga palats, 13 synagogor, 32 koptiska kyrkor, mer än 300 moskéer (en stor del i ruiner). I El-ashar moskén finnes islams förnämsta högskola (med omkr. 11,000 lärjungar och 320 lärare); den första elementarundervisningen meddelas i 250 småskolor (med omkr. 8,000 lärjungar). Dessutom finnes i K. en mängd efter europeiskt mönster inrättade institutioner: ett stort hospital, Kasr-el-'ain ("källslottet"), med medicinsk högskola, vidare: krigsskola, veterinärinstitut, stort kemisk-farmacevtiskt laboratorium, offentlig flickskola m. fl. Af särskildt högt värde äro det vicekungliga biblioteket (omkr. 23,000 bd., till största delen arabiska handskrifter) och framförallt det stora museet i Bulak för egyptiska fornlemningar. Härtill komma flere af den europeiska kolonien grundlagda och underhållna institutioner: ett storartadt hospital, 2 katolska och 3 protestantiska kyrkor, en mängd goss-, flick- och missionsskolor, föreningar, deribland det af Schweinfurth stiftade Geografiska sällskapet, med stort bibliotek, m. m. I Bulak finnes ett berömdt boktryckeri, måhända den mest betydelsefulla af alla Muhammed Alis skapelser. Der tryckes Egyptens enda officiella tidning."Wakaji masrijje" (Egyptiska händelser), af högst torftigt innehåll. I sjelfva K. finnas många enskilda boktryckerier, och der utgifvas åtskilliga tidningar på arabiska, franska, grekiska och italienska; af dessa äro de arabiska de betydligaste, ehuru äfven de efter europeiska begrepp äro oansenliga. -- K. är vicekonungens (kedivens) residens och säte såväl för alla Egyptens administrativa institutioner som för det internationella tribunalet. Äfven de främmande makternas representanter (generalkonsuler) i Egypten pläga oftast öfver vintern residera i K. Staden bildar under egen guvernör, muhafis, en särskild förvaltningskrets, indelad i 53 qvarter med hvar sin sjeich som föreståndare. -- Som klimatisk kurort, i synnerhet för bröstlidande, har K. haft en ständigt stigande användning, beroende på luftens ovanliga renhet och torrhet, för hvilken K. har att tacka den omgifvande öcknen. Medeltemperaturen är för året 26° C. (för vintern, Dec.--Febr., 13°, för våren, Mars--Maj, 27°, för sommaren och hösten 32° C.); regn faller endast under vintern och äfven då ytterst sällan (jfr Egypten, sp. 237 o. ff.).
I K:s närmaste omgifning äro framförallt att märka de s. k. "kalifgrafvarna" i ö. och deras fortsättning på andra sidan citadellet, "mamlukgrafvarna", i s., härliga kupolbyggnader på fyrkantig grund från den arabiska konstens blomstringstid. Bland de förra utmärka sig företrädesvis sultan Barkuks och Kait bejs mausoléer för rikedom och elegans. Mellan kalifgrafvarna och stadsmuren, just der El-múskis fortsättning, Rue neuve, mynnar ut, höjer sig den bekanta väderqvarnskullen, från hvars topp man har en härlig utsigt öfver hela staden, med dess kupoler, minareter och trädgårdar, samt den omgifvande nejden med de röda Mokattambergen och den gula öckensanden i s. och ö., Nilens breda glittrande band på andra sidan staden i v. och derbortom vid horisonten pyramidernas mot den klara öckenluften skarpt aftecknade konturer. I s. v. ligger vid Nilen Gamla Kairo (Arab. Masr-el-atika; se nedan) med den berömda koptiska Mariakyrkan, kallad Abu-Serge, från 8:de årh. (intressanta bysantinska sniderier och musivarbeten i elfenben), och den storartade, numera förfallna Amr-moskén, den äldsta i Egypten. Framför hela flodstranden från Bulaks norra ände till Gamla Kairo sträcka sig de båda långsmala öarna Gesiret-Bulak, i n., och Gesiret-Roda, i s. Till den förra leder en ståtlig och dyrbar jernbro, och öns norra hälft upptages af det praktfulla Gesire-palatset, med dess trädgårdar och parker, der den berömda kiosken reser sig såsom den moderna arabiska byggnadskonstens skönaste verk. På sydspetsen af ön Roda finnes uppställd den bekanta nilmätaren, el-mikjas, efter hvilken en edsvuren sjeich angifver Nilens vattenstånd. På flodens venstra strand, midt mot Gamla K., ligger byn Gise, efter hvilken de omkr. 9 km. i v. aflägsna pyramidfälten hafva sitt namn (jfr Cheops och Pyramider). Närmast n. om K. ligga flere vicekungliga palats, omgifna af yppiga trädgårdar, och midt igenom dessa löper den präktiga Sjubra-allén, som på fredagar och söndagar utgör den eleganta verldens promenadväg, snörrätt ut till det 5 km. aflägsna Sjubra-slottet vid Nilen, med en berömd trädgård i gammalfransk stil. -- Till K:s vidsträcktare omgifningar höra den förstenade skogen, gebel chásjab, "träberget" (jfr Fossil, sp. 104), i östra delen af Mokattam, Heliopolis i n. ö., pyramidfälten vid Gise i v. samt s. derom ruinerna vid Memfis och nekropolen vid Sakkara.
Historia. Enligt traditionen skall Gamla K. redan under Kambyses' tid 525 f. Kr. grundlagts af babylonerna, hvilka gåfvo orten namnet Babylon. Sedermera blef platsen ett ståndqvartér för en romersk legion. Då dess ännu i ruiner behållna "castrum" eröfrades af kalifen Omars fältherre Amr (638 e. Kr.), erhöll staden, enligt sagan med anledning af en på anförarens tält rufvande dufva, namnet Fostat ("tält"). Det nuv. K., som i n. ansluter sig till detta Fostat, grundlades af kalifen Mu'iss' fältherre Djauhar i 10:de årh. Namnet Masr (ursprungligen Misr), de semitiska grannfolkens namn på Egypten, hade redan förut gifvits åt Fostat; och då vid den nya stadens grundande planeten Mars (Arab. el-kahir, "den segerrike") genomlopp dess meridian, gaf Mu'iss åt K. namnet Masr-el-kahira, hvarefter Fostat kallades Masr-el-atika, "gamla Masr". 973 upphöjdes K. till residens, och derefter berodde Egyptens öde af K:s. Salah-eddin byggde citadellet och stadsmuren, och under de följande sultanerna förskönades staden oafbrutet, i synnerhet under Muhammed-en-nasir (d. 1341). I politiskt hänseende är stadens hela följande historia en oafbruten serie af palatsrevolutioner, plundringar och brott. Med stadens eröfring af turkarna under Sellin I (1517) gick dess politiska betydelse till stor del förlorad. Efter slaget vid pyramiderna (d. 21 Juli 1798) hölls K. besatt af fransmännen till 1801. I Aug. 1805 höll Muhammed Ali, såsom pascha af Egypten, sitt intåg på citadellet, och d. 1 Mars 1811 undanröjde han genom försåtligt öfverfall i K. de siste mamluk-cheferna. H. A.