Kalfatra, sjöv., gammal benämning för drifva, kallades ofta äfven dikta (se d. o. och Drifning 1). Ordet finnes i såväl de germanska som de romanska språken (T. kalfatern, Fr. calfater o. s. v.) och härledes från Arab. kalafa, stoppa blånor i ett fartygs springor. R. N.
Preja (T. preien), sjöv., anropa eller muntligen kommunicera med ett främmande fartyg, som kommit inom prejhåll, va… Svaj och Svaja, sjöv. Ett fartyg säges svaja, då det till följd af vind l. strömförändringar bågformigt svänger om… Kapa sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting. Då man nyttjade hamptåg till ankaret, förekom stundom uttrycket … Grundgående sjöv., säges om ett fartyg, som kan föra stora och tunga laster, utan att dervid hårdt nedtryckas i vattnet; … Öfvertackladt l. öfverriggadt, sjöv., säges ett fartyg vara, då dess tackling är så hög och tung eller segelarean så stor, … Dejsa (T. deisen l. deinsen), sjöv., gå baklänges (om seglande fartyg). Den manöver, genom hvilken man kan tvinga e… Sjörum sjöv. Ett fartyg säges hafva sjörum eller vara i öppen sjö, då det är så långt från land, att vindeller nödvä… Sundhetsbevis sundhetsbetyg l. sundhetspass, sjöv., ett af vederbörande myndighet utfärdadt intyg öfver att den hamn, från …
Alla artiklar i ämnet →