Kalmus-rot

Kalmus-rot, Rhizoma Calami, med. farmak., kallas rotstocken af Acorus Calamus L. (se Acorus), en aroidé med svärdlika blad, hvilken ursprungligen tillhör mellersta Asien, Kina och Japan samt äfven trakterna kring Svarta hafvet. Derifrån har kalmus-växten utbredt sig genom hela Europa upp till mellersta Skandinavien, der den rätt ofta förekommer i dammar eller vid grunda stränder af sjöar med dybotten. Rotstocken blir 20--25 cm. lång och 2--3 cm. tjock, är något böjd hit och dit samt kryper omkring i ytan af dammens eller sjöns botten. Genom ärr efter bladen är den liksom ringlad eller knutigt ledad och har på sidorna större ärr efter de kolfbärande stjelkarna. Bladärren äro tresidiga, med spetsarna omvexlande vända åt motsatta håll. Deras yta har ljusbrun eller grönaktigt brun färg, och mellan dem finnas de rödaktiga ärren efter stjelkarna. Inuti är rotstocken hvit eller svagt rödaktig. "Kalmus-rot" uppgräfves under hösten. De på undre sidan i sicksack utgående rottågorna afskäras; rotstocken klyfves och torkas, men bör icke skalas, såsom förr var brukligt. I barklagret finnes nämligen största mängden af den eteriska olja, som ger lukt, smak och verkan åt drogen, hvilken äfven innehåller en qväfvehaltig glykosid, acorin. Kalmus-rot är ett ganska ofta anlitadt aromatiskt medel, som var kändt redan i forntiden, och begagnas nu såsom tillsats till pulver eller piller, afsedda att förbättra och lifva matsmältningen. Allmänheten begagnade ofta förr bitar af Kalmus-rot till tuggning såsom ett förment skyddsmedel under epidemier (kolera, nerffeber). O. T. S.