Kamgamarna, Sarcorhamphus, zool., bilda en afdelning inom familjen gamfoglar, roffoglarnas ordning och foglarnas klass. De hafva lång, rund, från sidorna sammantryckt näbb med stark hake i spetsen och hög kam vid roten, hudflikar under hakan, hals af medellängd, jämförelsevis långsträckt kropp, höga ben med långa tår, långa, men tämligen smala vingar, lång stjert och lifligt färgad fjäderdrägt; hufvudet och halsens främre delar äro nakna. Hannen är större än honan. Kondoren, S. gryphus,
är svart till fårgen, med svagt stålblå glans. Vingfjädrarna äro matt svarta, de yttersta vingtäckarna af alla tre ordningarna, armpennorna i yttre fanet, skulderfjädrarna och den mjuka halskragen hvita; hufvudets nakna delar äro svartgrå, halsens deremot röda. Hannen blir 102 cm. lång, honan ett par cm. kortare. Kondoren är hemma på Syd-Amerikas höga berg (på 3,000--5,000 m. höjd) från Quito till Magelhaens' sund, der han dock går ned ända till hafvet; i bergstrakterna är han mycket allmännare än i det nedanför belägna landet. Ingen fogel höjer sig så högt upp i luften som kondoren. Humboldt såg honom sväfva öfver Chimborazo sex gånger högre än det molnlager, som hvilade öfver slätten. Under parningstiden lefver kondoren parvis, annars i flockar, ofta på 40 till 50 stycken. Han förtär as, men dödar och uppäter äfven lam, kalfvar o. s. v. Sitt bo, hvilket är mycket enkelt, lägger han på otillgängliga klippor; ej sällan värper honan dock sina båda hvita ägg på bara marken. Indianerna fånga ofta kondorer medelst döfvande örter, som läggas i döda djur, eller genom att lura på och gripa dem under en oxhud med qvarsittande köttstycken. -- Till kamgamarna hör äfven kungsgamen, S. papa, hvilken blir ända till 89 cm. lång. Halskragen är grå, ryggen och öfre vingtäckarna blekröda, buken och undre vingtäckarna rent hvita, ving- och stjertpennorna svarta, pannan och ansigtet köttröda, halsen och hufvudet ljusgula samt kammen svartaktig. Denna art är utbredd öfver låglanden från 33:dje graden sydlig bredd till Mejico och Texas. Hans egentliga vistelseorter äro urskogar och skogbevuxna slätter; på bergen uppstiger han blott till 1,500 m. höjd. Kungsgamarna, som äro högst hälften så talrika som kondorerna, sägas häcka i trädhål och i höga, ofta förtorkade träd. Honan säges lägga två ägg, hvita till färgen. C. R. S.