Kammarherre

Kammarherre, högre hoftjenare, som erhållit hederstjensten att uppvakta en furstlig person, i första hand mottaga hans befallningar, vara i hans följe på resor och utfärder m. m. Kammarherre är i rang likställd med öfverste; på uniformen bär han en förgylld nyckel (kammarherrenyckeln), fäst ofvanför högra frackskörtet. I Sverige och Norge kallas uppvaktande kammarherre hos konungen kabinettskammarherre, medan den enkla titeln kammarherre tillägges de hos öfriga kungliga personer tjenstgörande äfvensom åtskilliga andra, mest adlige män, hvilka endast tillfälligtvis kallas till tjenstgöring. Näst riksmarskalken är öfverstekammarherren konungens förnämste hofämbetsman; denne kallades öfverkammarherre före 1783, då han erhöll den nyssnämnda titeln jämte fältmarskalks rang. Drottningens förnämste hofämbetsman är sedan 1842 öfverkammarherren, hvilken i rang är lika med generallöjtnant. Tjenstgörande kammarherrar uppbära lön, de öfriga icke.