Kammarkollegium, ett af de till k. Finansdepartementet hörande centrala ämbetsverken. Enligt senast utfärdade instruktion (afd. 14 Nov. 1879) omfattar Kammarkollegiets verksamhet följande områden: skattläggniag å jord samt frågor om jords och lägenheters extra ord. skyldigheter och besvär; inseende och vård öfver den statens fasta egendom, i fråga om hvilken ej annorlunda stadgas, liksom ock, med vissa undantag, öfver den till civila och kyrkliga behof anslagna jorden; ärenden, som angå förvärf och afhändande åt staten eller allmän inrättning af eganderätt till fastighet; förvarandet af rikets regalier; förandet af förteckningar öfver statens å de k. slotten, hofstallen och teatrarna befintliga lösa egendom; afgifvandet af utlåtanden om sökande till häradsskrifvaretjenst (samt, gemensamt med Statskontoret, till landskamrerare- och kronofogde-tjenst) och -- i enahanda ordning -- beviljandet af längre tids tjenstledighet samt förordnandet af vikarier för sagde tjenstemän. Frågor angående indelningsverket och roteringen för armén o. dyl. afgöras af Kammarkollegium gemensamt med Arméförvaltningen och, gemensamt med Marinförvaltningen, liknande frågor angående båtsmanshållet. -- Det namn, som en jordegendom en gång fått, får ej ombytas utan tillstånd af Kammarkollegium; namnförändringen antecknas i jordeboken. (Äldre hithörande handlingars vård äfvensom verkställandet af undersökningar och utdrag ur jordeböckerna och kollegiets äldre handlingar åligga Kammar-arkivet.) Tjenstepersonalen utgöres af president och 6 kammarråd, advokatfiskal och arkivarie (samtlige utnämnde af K. M:t, kammarråden på presidentens anmälan), dessutom 10 notarier, registrator och aktuarie. -- Domänstyrelsens inrättande (1882) befriade Kammarkollegium från en del detsamma förut åliggande bestyr.
Kammarkollegium kallades i äldre tider Kammarrådet, Räkningekammaren eller endast Kammaren. "Kammaren", Sveriges första centrala ämbetsverk, skildes på 1530-talet från Kansliet, blef omkr. 1540 ett verk med kollegial sammansättning och fick sin kollegiala form stadgad genom kammarordningen af 1618 samt ärendenas fördelning närmare bestämd genom 1634 års regeringsform. "Kammaren", som under 1500-talet bestod af 4, under 1600-talet af 4, 5 eller 6 "kammarråd" med "kammarmästaren", "öfverste räknemästaren" eller (1612--84) riksskattmästaren (efter 1684 har Kammarkollegiets chef alltid burit titeln president) såsom chef, hade ursprungligen till uppgift endast att mottaga fogdarnas alla räkenskaper samt mottaga och qvittera de inkommande penningemedel, som skulle lemnas till konungen (jfr Kameralvetenskap), hvarjämte den egde rätt att meddela föreskrifter åt uppbördsmännen. Sedermera vidgades kollegiets verksamhetskrets så, att det handlade nästan alla ärenden rörande drätsel och näringar, ja äfven landshöfdingarna och den öfriga landsstaten sorterade under kollegiet. Derför blef det nödvändigt att företaga en afsöndring af ärenden, och så utbrötos ur Kammarkollegiet: 1630 (instr. 1634) Bergsamtet (Bergskollegium), 1637 (instr. 1651) Kommerskollegium, 1680 Statskontoret och 1687 Kammarrevisionen (Kammarrätten). Sambandet mellan de 5 kollegierna var dock icke mera brutet än att de 1687--94 hade en gemensam president (F. Wrede). Men alldeles skilda från Kammarkollegium blefvo de nyskapade verken, när de erhöllo egna presidenter: Bergskoll. 1694, Kammarrevisionen 1695, Kommerskoll. 1711 och Statskontoret 1720. Kammarkollegiet hade likväl en mycket vidlyftig uppgift, ty till detsamma hörde fortfarande frågor rörande tull-, landtmäteri- och skogsärenden samt mynt- och kontrollverken, hvilka först i detta årh. öfverlemnats åt andra ämbetsverk, och till 1828
utöfvade kollegiet domsrätt i en mängd på administrativ väg behandlade tvistemål.