Kämnärsrätt

Kämnärsrätt (Kämnersrätt; se Kämnär), en numera upphäfd underdomstol i Sveriges städer. Enligt Stadslagen skulle utom rådstufvu-rätten finnas äfven en lägre domstol ute å torget. Denna domstols plats blef sedermera intagen af kämnärerna, hvilkas ämbete från början var att uppbära och redovisa stadens inkomster, i förening med en uppsigt öfver hvarjehanda förhållanden, att ej staden måtte gå miste om sina inkomster. I de under Gustaf II Adolfs regering utfärdade stadsprivilegier upptagas kämnärerna såsom utöfvande den lägre domsrätten inom staden; och i den 1619 upprättade, ehuru ej till allmän giltighet utfärdade, stadgan om städernas administration och uppkomst bestämdes, att kämnärerna skulle vara två i hvarje stad och skulle i rådstufvan hafva ett särskildt rum, kalladt kämnärsstugan. Kämnärernas ämbete säges i stadgan vara att upptaga alla ringa och smärre saker till förhör och dem antingen i vänlighet bilägga eller uti ljusa och klara saker framlägga lagen, ordinantian och privilegierna samt derefter döma. Om kämnärsrättens uppkomst finnes närmare utredning hos C. T. Odhner: "Bidrag till svenska städernas och borgareståndets historia före 1633" (1860) samt "Bidrag till svenska stadsförfattningens historia" (1861). Derjämte skulle kämnärerna utkräfva sakören samt drifva på att förlag och skatter, som på staden kommo, i rättan tid blefvo uttagna. I 1734 års lag (Rättegångsbalken, kap. V) bibehölls kämnärsrätten såsom första instans i städerna, ehuru tillika uti kap. VI, § 4, stadgades, att der kämnärsrätt ej funnes, rådstufvurätten egde ransaka och döma i alla de mål, som eljest till kämnärsrätt hörde, hvilket enligt en uppgift från början af 1800-talet skulle varit fallet i åtminstone 25 städer. Kämnärsrättens befogenhet enligt 1734 års lag var att i staden ransaka och döma alla tvister, så ock brottmål, der de ej efter lag eller särskilda stadgar hörde till annan rätt. Gick saken å lif eller ära, egde kämnärsrätten endast att ransaka, ej att döma, utom i Stockholm, der äfven i dessa mål kämnärsrätten skulle döma och insända domen till hofrättens skärskådan. Vid den genom förordningen d. 18 April 1849 vidtagna reformen af domstolsorganisationen, hvarigenom instansernas antal blef från fyra nedsatt till tre, upphäfdes kämnärsrätterna, och förordnades, att alla de mål, som dittills hört till kämnärsrätterna, skulle omedelbart upptagas af rådstufvurätterna. L. A.