Känguruslägtet [hårdt k], Macropus, zool., hör till punghararnas familj (Macropodidae) inom pungdjurens ordning och däggdjurens klass. De främre lemmarna äro mycket mindre och kortare än de bakre. Nosen är hårbetäckt. Öfverkäkens bakersta framtand är mycket större än de andra, med två djupare och en grundare fåra; den falska kindtanden har längddimensionen ej större än de äkta kindtändernas. Inga stora gomöppningar finnas baktill på gombenen, hvilkas bakre kant slutar i jämnbredd med de bakersta tändernas bakre kant. Hit föres jättekängurun, M. giganteus, som blir
1,5 m. lång, med svans af 0,9 m. längd. Honan är betydligt mindre än hannen. Fällen är rikhårig, tät, glänsande och mjuk. Färgen är gråaktig, på ryggen mörkare. Underarmen, skenbenet och vristen äro ljust gulbruna, fötterna svartaktiga, svansen gråaktig, i spetsen svart, öfverläppen hvit, öronen utvändigt bruna, invändigt hvita och undre kroppsdelarna smutshvita. Denna art, som upptäcktes 1770 af Cook, lefver på gräsbevuxna slätter eller i glesa buskmarker och håller sig i helt små flockar, hvilkas medlemmar föga bekymra sig om hvarandra. Om sommaren drager djuret undan till småskogen för att söka skydd mot solens brännande strålar. Köttet och huden äro begärliga, och arten har genom de ständiga förföljelserna trängts alltmera tillbaka inåt landet samt börjar äfven der blifva mindre allmän. Djurets hemland är Nya Södra Wales och Tasmanien. C. R. S.