Kanúri (Kanóri), den herskande stammen i det central-afrikanska riket Bornu, räknas till de typiska negerfolken. De äro högväxta och smärta, med något afplattad näsa och icke alltför tjocka läppar. Antropologiskt anses de af Hartmann ("Die völker Afrikas", 1879) såsom närmast beslägtade med innevånarna i Wadai och Bagirmi samt de söder om desse boende Bidduma-, Bulala- och Musgu-stammarna. De äro ett jämförelsevis civiliseradt, åkerbruks- och handtverksidkande muhammedanskt folk, hvars antal af Barth skattas till nära 4 millioner, och hafva nyligen blifvit närmare skildrade af den berömde resanden Nachtigal ("Sahara und Sudan", del 2; 1881). Deras språk, kanúri, bildar sannolikt med tedaspråket (i Tibbu- eller Tebu-oasen n. om Bornu) en särskild grupp, som likt nubaspråket vid Nilen och några andra afrikanska språk i sina formella hufvuddrag (könlöshet, postpositioner o. s. v.) starkt påminner om de ur-altaiska språken, i synnerhet turkiskan. H. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kanúri
Ämne: Afrikas länder, orter, folk och språk · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 213–214 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗