Kapdufvan

Kapdufvan, Daption capensis, zool., tillhör familjen stormfoglar inom de långvingade simfoglarnas ordning och representerar dufstormfogelslägtet (Daption), som utmärker sig genom undersätsig kropp, kort, vid roten bred, i spetsen hoptryckt och svag näbb samt långa, med bred simhud förenade tår. Både hufvudet och halsen äro ofvan och på sidorna mörkt jerngråa, manteln, öfre ving- och stjerttäckarna hvita, med stora, oregelbundet trekantiga spetsfläckar af jerngrå färg, undre kroppsdelarna hvita, handpennorna sotsvarta, armpennorna till största delen hvita och stjerten hvit, med svart spets. Fogelns längd belöper sig till 38 cm. Af alla sjöfoglar är kapdufvan fartygens trognaste följeslagare och derför välbekant för alla sjöfarande, som besökt Atlantiska hafvets sydligare delar. Arten förekommer nämligen på andra sidan om södra vändkretsen och förirrar sig högst sällan in i det heta bältet; dock har han tillfälligtvis anträffats vid vestra Europas kust. I Stilla hafvet finnes kapdufvan deremot ända norr om eqvatorn. Fogeln kan simma med lätthet, men gör det sällan, hvaremot han flyger nästan oafbrutet både dag och natt med stor lätthet och behagliga rörelser. Kapdufvans föda utgöres af blötdjur, kräftdjur och små fiskar. Då stormig väderlek hindrar henne att skaffa sig sådan näring, håller hon till godo med allt ätbart, som kastas i sjön från fartyg, och blir då mycket dristig, hvarvid hon lätteligen kan fångas på krok. Dragen om bord på fartyget, försvarar hon sig modigt med näbben och sprutar med märkvärdig säkerhet en vämjelig, oljaktig vätska i ansigtet på sin fiende. Man tror, att kapdufvan häckar på Tristan d'Acunha samt på öar och land i södra Ishafvet, hvarest man sett flygfärdiga ungar af denna art i närheten af Syd-Victoria mellan 71° och 72° sydlig bredd. C. R. S.