Kapten (Fr. capitaine, af Lat. caput, hufvud). 1. Officer inom armén med rang närmast öfver löjtnant. Kaptenen förer vanligen befäl öfver ett kompani infanteri eller ett batteri artilleri. Benämningen förekom redan ganska tidigt under medeltiden och gällde då högste befälhafvaren inom ett område, en stad e. dyl. Med de stående härarna, hvilka började upprättas under senare hälften af 15:de årh., inkom benämningen såsom utmärkande befälhafvaren för enheten vid såväl infanteriet som kavalleriet, hvilken enhet först kallades kompani, derefter fana och från senare hälften af 16:de årh. åter kompani, hvars styrka då likväl var vida mindre än förut. I Tyskland ersattes benämningen under 17:de årh. af hauptmann (af haupt, hufvud). I Frankrike fanns på 1600-talet capitaines généraux (generalkaptener), hvilka hade värdighet näst efter marskalkarna. Under konsulatet användes benämningen för en del militära befälhafvare i kolonierna, såsom fallet ännu är i Spanien. (Det franska språket använder ännu i dag capitaine i bemärkelsen af härförare, t. ex. "un grand capitaine".) -- Kaptenlöjtnant kallades i Sverige en mellan kapten och löjtnant stående officer, som förde befälet öfver något af de kompanier, som egentligen hade regementschefen, öfverstelöjtnanten eller majoren till chef (samma förhållande egde före revolutionen rum äfven i Frankrike). År 1750 ersattes kaptenlöjtnanterna af stabskaptener, hvilkas antal, då den s. k. sekundmajoren 1757 tillkommit, blef fyra vid hvarje infanteriregemente. Stabskaptenerna räknade tur bland kaptenerna. Saken och namnet försvunno genom 1833 års
lönereglering. -- I ryska armén förekommer en lägre kaptensgrad, hvars innehafvare kallas stabskaptener. I Norge finnes vid hvarje batteri (tillsamman 11) en stabskapten, som för befälet öfver den icke garnisonerade delen af dess manskap. -- 2. Sjöofficer med rang närmast öfver löjtnant och närmast under kommendörkapten. Fordom kallades chefen på ett örlogsfartyg kapten lika som fallet ännu är på handelsfartyg. I äldre tider hade kaptenen på ett fartyg detsamma ständigt under sin tillsyn och skulle svara för såväl fartyget som dess inventarier. Kaptenens tjenstebefattning i land är numera att vara kompanichef, adjutant, lärare, instruktionsofficer m. m. samt om bord att vara chef på mindre fartyg, såsom kanonbåtar, briggar, pansarbåtar etc., eller sekond å större fartyg, t. ex. monitorer, korvetter o. s. v. -- Före 1866 hade kaptenerna vid flottan en högre rang och motsvarade då arméns majorer. Hvad som nu kallas kapten kallades då kaptenlöjtnant. I flottans reserv qvarstå ännu flere kapten-löjtnanter, men titeln är borttagen för den så kallade aktiva staten vid flottan. -- 3. Befälhafvare på handelsfartyg. Rätteligen tillkommer denna titel endast den, som innehar befälhafvarebref eller, under vissa förhållanden, styrmansbref eller den befälhafvare på handelsfartyg, hvilken aflagt antingen sjöofficers- eller ångbåtsbefälhafvare-examen. För erhållande af befälhafvarebref fordras a) att hafva fyllt 21 år och vara svensk eller norsk undersåte, b) att hafva erhållit styrmansbref och derefter farit till sjös i 15 månader, af dessa minst 6 i utrikes sjöfart såsom förste styrman eller befälhafvare och återstoden antingen i samma egenskap i inrikes sjöfart eller som andre styrman i utrikes sjöfart, c) att hafva aflagt den i reglementet för navigationsskolorna i riket föreskrifna sjökaptensexamen eller, i enlighet med förut gällande bestämmelser, skeppare- eller sjökaptensexamen af 1:a klassen. Befälhafvarebref berättigar till befäl å alla seglande fartyg, till alla delar af jorden. Se vidare Navigationsskola, Sjökrigsskolan, Styrman, Underbefälsskola, Ångbåtsbefälhafvare. 1. C. O. N. 2, 3. L. H.