Karl Danske, grefve af Flandern, son af Danmarks konung Knut den helige och Ethela, dotter af grefve Robert I af Flandern, föddes omkr. 1084 och blef efter faderns död (1086) af modern förd till hennes hemland, hvarest han uppfostrades hos sin morfader, under det att modern begaf sig till Italien som hertig Rogers af Apulien gemål. K. gjorde i sin ungdom korståg (troligen under åren 1106--10). Möjligt är, att han uppehöll sig hos sin styffader, Roger, då denne fick besök af Sigurd Jorsalafare, och att han följde denne till Palestina. Vid sin kusin Balduin VII:s död (1119) blef K. grefve af Flandern, hvilket furstendöme han med kraft och stränghet styrde i åtta år. Genomträngd af korstågstidens anda, var han en stor vän af hierarkien, hvars makt han på mångahanda sätt främjade. Troligen låg deruti orsaken till den fientliga ställning, hvari han kom till åtskilliga af landets verldsliga herrar, och som ledde till en sammansvärjning mot hans lif. Den 2 Mars 1127 öfverföllo åtta sammansvurne K. i S:t Donatians kyrka i Brügge och dräpte honom. Af kyrkan betraktades han (liksom hans fader) som martyr och kanoniserades. Jfr K. F. Wegener: "Om Karl Danske, greve af Flandern" (1839). C. R.
Nordisk familjebok · första upplagan
Karl Danske
Ämne: Drottningar, gemåler och Portugals kungar · Kejsare, kungar, drottningar och furstehus
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 352–353 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗