Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Karun

Ämne: Floder (allmänt) · Floder och orter vid floder

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1313–1314 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Karun, flod i vestra Persien, upprinner, enligt Curzon, i det höga alplandet vid foten af Kuh-i-Gurganak och Kuh-i-Rang, gör först en väldig båge mot s. ö., genombryter Zerde-Kuhs och Sefid-Kuhs höga kedjor, genomströmmar i nordvestlig riktning den högromantiska, flere mil långa bergdal, i hvilken Susan ligger, och vänder sig slutligen söderut till Sjatt-el-arab. Kort ofvanför Sjusjter lemnar den berglandet, och der afledes Ab-i-Gerger, ett från den första sasanidtiden härstammande, i klippan djupt inhugget, konstgjordt vattendrag, som vid Bandikir åter förenar sig med K. och genom dammar och slussar användes till qvarndrift och bevattningsändamål. Straxt nedanför inmynnar K:s största tillflöde, den vattenrika, nära 300 km. långa Disful rud (Ab-i-dis), hvars nedre lopp många gånger ändrats. Nedanför forsarna vid Ahvas är K. en majestätisk, segelbar flod, som gör ett mera storartadt intryck än Tigris. Den mynnar nu ut i Sjatt-el-arab nära Muhammera; dess forna sjelfständiga mynning i Persiska viken (El-Amieh) är så igenslammad, att den vid ebb är torr.