Rio Negro

Rio Negro (»svarta floden»). 1. Största bifloden fr. v. till Amazonfloden. Enligt det hittills gängse antagandet har den sina källor i sydvestra delen af Venezuela nära Orinocos biflod Atabapo och skiljes från denna genom en obetydlig ås eller snarare sumpig, skogbevuxen slätt, med en nivåskilnad af mindre än 15 m. Floden har till en början sydöstlig riktning, hvarunder den mottager flere tillflöden, alla med samma svarta vatten, som härrör af markens beskaffenhet och förskaffat floden dess namn, bl. a. Conorochite och Mamuni, hvilken sistnämnda anses stå i förbindelse med Orinocos bifurkationsarm Casiquiare, som sjelf förenar sig med R. N. något längre ned. Genom denna förbindelse tillföres R. N. 1/3 af öfre Orinocos vattenmassa. R. N. fortsätter derefter sitt lopp mot s. ö. och sedan mot s., hvarunder den ett stycke bildar gräns mellan Columbia och Brasilien, tills den mottager sin dittills största biflod, Uaupes, hvilken kommer från Anderna i Columbia och på grund af sin stora längd (öfver 1100 km.) med rätta bör betraktas som R. N:s källflod, så mycket hällre som den bestämmer riktningen af R. N:s följande lopp. Uaupe är ännu föga känd. Nedanför föreningen med denna flod bildar R. N. flere forsar, de enda, som förekomma i hela flodbädden, i allmänhet farliga vid färd utför floden och omöjliga att passera uppför, men återtager sedan sitt lugna lopp i östlig och sydöstlig riktning, blir allt bredare (ända till 50 km.) och delar sig i en otalig mängd armar, som bilda en verklig labyrint af låga, skogbevuxna öar. Detta utseende behåller floden nästan ända till sin förening med Amazonfloden vid Manáos. Den enda större bifloden under nedre hälften af dess lopp är Rio Branco (omkr. 1,200 km. lång), hvars ena källflod, Parima, upprinner knappt 20 km. från Orinoco. Rörande R. N:s fall är intet med säkerhet kändt, men det är säkert obetydligt. Djupet är nedanför forsarna i allmänhet 30--50 m., ingenstädes mindre än 15 m. Humboldt var den förste, som framhöll den stora betydelse R. N. förmedelst Casiquiare kunde erhålla som kommunikationsled mellan Amazonfloden och Orinoco, men förhållandena äro ännu desamma som på hans tid. Stora ångare kunna gå upp till forsarna, omkr. 850 km., och äfven ofvanför dem kunna ganska stora fartyg komma fram. Vid högvatten torde flatbottnade ångbåtar kunna gå uppför forsarna, och i sådant fall skulle en färd från Manáos till Casiquiares mynning i R. N., omkr. 1,200 km., kräfva 9 dagar. Nu, då farkosterna måste dragas öfver land vid forsarna, åtgå 50--60 dagar för en resa från Manáos till Orinoco. -- 2. Flod i Argentina i Syd-Amerika, bildas af tvänne från Anderna kommande källfloder: Limay från sjön Nahael-Huapi och Neuquen, flyter efter föreningen i östlig och sydöstlig riktning parallelt med den nordligare Colorado genom öde pampas utan att mottaga ett enda tillflöde och faller ut i Atlantiska hafvet under 39° 10' s. br. Flodens längd från föreningen är omkr. 575 km. Den är ända dit farbar med fartyg, som ej ligga djupare än 1,5 m., men mynningen är spärrad af en sandbank.